In My Shoes

…och jag är fortfarande lyrisk, men också väldigt förvirrad.

Det är väl egentligen inte själva mötet med Tamar Center som gjort mig förvirrad, utan alla känslor och tankar och funderingar som väcks.

Jag trodde att jag hade koll på läget, jag trodde att jag visste, jag trodde att jag var öppen, och jag trodde att jag inte var fördömande. Men ju mer jag utsätter mig för allt det som pågår omkring mig, ju mer inser jag också att jag har väldigt svårt för att veta hur jag ska handskas med det. Tiden då det ”bara” var att vara emot prostitution är förbi.

Det är så lätt att inbilla sig att allt är så enkelt. Plocka ut dom ur baren, erbjuda dom något annat. …Och sen levde dom lyckliga i alla sina dagar! Givetvis så vet jag i mitt huvud att det inte fungerar så. Men det är ändå så lätt att omedvetet hamna där. Och känslorna som svämmar över en när man står där, är… förvirrande.

Jag tror totalt fullt ut på hur Tamar Center jobbar. Dom dömer ingen, dom ser inte ner på någon, dom försöker inte tala om för någon att dom gör fel. Dom finns där, och dom erbjuder något annat. Men dom plockar inte ut någon ur baren. Dom räddar ingen. Den enda som kan kan plocka ut någon och rädda någon, är dom själva. Och ja, det tror jag på! Ända tills jag står där maktlös och förvirrad igen…

Frisörsalongen (som jag inte trodde var helt klar) existerar och är i fullt bruk, på Soi 6 på Beach Road. En av de värsta gatorna i hela Pattaya, om kanske inte den värsta gatan. Jag hade aldrig varit där, förrän för två dagar sedan. Jag och Anniken (kolla in hennes blogg på naade.blogg.no) var på lunch, när vi bestämde oss för att gå bort till Soi 6 och kolla in salongen. Så en helt vanlig tisdag, klockan två på eftermiddagen, strosar vi in på Soi 6. Och ja… jag tror mig kunna säga att det är den värsta gatan i hela Pattaya. Fullsmockat med översminkade tjejer i alltför lite kläder och alltför mycket synliga underkläder. På många sätt har Pattaya (och Thailand) varit duktiga på att gömma prostitutionen bakom ”vanligt” lättklädda sexiga flickor. Men det var inga ”vanliga” lättklädda sexiga flickor som satt på den här gatan denna tisdag eftermiddag klockan två.

Och där, mittibland alltihopa, har Tamar Center öppnat sin frisörsalong. Och även fastän jag vet (och förstår) syftet med att ha den där, så vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till situationen. Var ska jag titta? Ska jag le? Ska jag vara allvarlig? Ska jag ignorera dom? Vad tycker tjejerna om att jag går där? Hur fan ska jag bete mig?

Att verkligen känna samma sak som man tycker är inte det enklaste. Och att konfronteras med problematiken i de här tjejernas bakgrund är något utöver det vanliga. Och nej, det handlar inte om obehagliga fysiska upplevelser som dom här tjejerna har med sig från bartiden. Låt mig säga som så, att jag önskar att det vore det. För det hade varit mycket enklare.

Jag börjar också ändra mig angående min inställning att blanda in Gud och Jesus i det hela. Jag börjar nästan till och med tro att det är nödvändigt. Eftersom det hela i grund och botten är ett kulturellt problem, och kultur och religion hänger starkt samman, så kan det mycket väl hända att en religiös omvandlig är den absolut bästa lösningen. Och det är ju inte direkt något nytt fenomen. Vi har ju ett helt drös kända och okända västerlänningar som i samband med en livsförändring också väljer att byta tro (ironiskt nog ofta till buddhismen).

Två möten med Tamar Center (och ett snabbt besök på salongen) och jag är såld. Jag ser mig numera som en Tamar-lärjunge.

……………

Stöd Tamar Center!

- Donera pengar via deras hemsida www.ywamthai.org/pattaya/tamar.html
- Köp deras handgjorda kort via www.tamarcards.com

För boende i Pattaya:
- Besök deras café och restaurang på 3rd road (se karta på www.tamarbakery.com).
- Handla från deras bageri www.tamarbakery.com
- Besök deras frisörsalong på Soi 6 Beach Road (Endast kvinnor! I skrivande stund finns priser och information endast på thailändska, men jag har frågat om dom vill ha dit västerländska kvinnor, och det vill dom gärna!)

……………

One Response to “Andra mötet med Tamar Center”