<– Gå tillbaka till: Att bo i Thailand

 .

Den thailändska kulturen speglas i stort och mycket av tro. Tron på Buddha, tron på kungen, tron på andar, tron på karma, tron på leendet. Thailändarna är ett troende folk, och den turist som inte lyckas få med sig något av tron hem från semestern, hon är speciell.

.

Andar

Det man ser allra mest av i Thailand är tron på andar. Denna tro fanns faktiskt långt innan buddhismen, och har således egentligen ingenting med buddhism att göra, även fastän de idag är starkt sammankopplade. Andarna dyker alltså upp i nästan alla sammanhang, oavsett hur ”religiös” man är.

Tron på andar gör sig mest synlig i andehusen. De små söta dockskåps-liknande kreationerna man ser utanför byggnader, hem och längs vägar är helt enkelt hus till andarna.

Om du bestämmer dig för att bygga ett hus på en mark, så måste du vara medveten om att du kommer att putta bort anden som bor på den marken. För att inte göra anden upprörd och flytta därifrån så bygger du därför ett litet fint hus till honom – ett andehus. För att locka anden att flytta in i huset krävs en stor ceremoni. Och för att hålla anden nöjd krävs hela tiden att du underhåller huset. Blommor, mat, dricka och kanske lite tobak håller anden på bra humör.

Och det är viktigt att du håller anden på bra humör. Utan ande så blir ditt hem helt öppet, oskyddat, och ger fri passage för onda andar att göra intrång.

.

Dubbla namn

En annan intressant sak, som faktiskt också har med andarna att göra, är thailändarnas namn. De allra flesta thailändare använder sig utav två namn. Och det namnet som används i dagligt bruk är i själva verket inte deras riktiga namn, utan ett smeknamn.

Det riktiga namnet, det som ett barn får när det föds, är det skrivna namnet. Det är namnet som används i alla papper och i pass och sånt.

För att inte leda de onda andarna till det lilla hjälplösa barnet, väljer man att inte kalla barnet vid dess riktiga namn. Man ger barnet istället ett smeknamn. För att vilseleda andarna ytterligare, väljer man oftast ett smeknamn som också betyder något annat, typ Vatten eller Fågel. Och för att göra det lilla barnet ännu mer oattraktivt för de onda andarna kan man välja namn som spontant har en lite negativ betydelse, typ Gris eller Loppa eller till och med Tjockis.

Idag blir det allt vanligare att man väljer engelska namn som smeknamn. Både vanliga namn, men också namn på saker, som Cream eller Rain eller Cake.

Några vanliga thai-smeknamn och dess betydelse:
Fon = regn
Chang = elefant
Pak = blomma
Nong = yngre
Pom = knubbig, tjock
Nok = fågel
Ning = tyst
Pet = diamant
Gung = räka

.

Buddhism

Buddhismen är som känt en av våra stora världsreligioner. I Thailand är 95% av befolkningen buddhister, vilket gör Thailand till det mest buddhistiska landet i världen. 

Många väljer att inte kalla buddhismen för en religion. Man vill hellre kalla det ett levnadsätt eller en filosofi.

Buddhismen handlar inte (som andra religioner) om skapelseberättelser, om himmel eller helvete, eller om underkastelse till en Gud. Buddhismen handlar om att leva. Det handlar om att själv komma till insikt, hitta vägen, bli upplyst. Ett bra exempel på hur buddhismen skiljer sig från andra religioner, är hur man har valt att uttrycka ”budorden”. I kristendomen lyder ett känt budord: Du skall inte döda. Och i buddhismen har man en levnadsregel som lyder: Jag avstår från att döda. Kontentan av dessa båda budord/levnadsregler är desamma, men kärnan i dem skiljer sig markant. ”Du skall” innebär att någon annan talar om för dig vad du får och inte får göra. Och om du bryter mot detta så kommer du att bli straffad. ”Jag avstår” innebär att jag själv tar ett aktivt val att detta är något jag inte vill göra.

I buddhismen finns ingen Gud, och det finns ingen som delar ut straff eller belöningar. Det närmaste Gud man kommer är Buddha. Men Buddha är ingen Gud. Buddha var en vanlig människa. Men en människa som blev upplyst, och alltså en människa som man ser upp till och beundrar. Buddha är den utlimata förebilden, och man söker vägledning genom Buddha.

I praktiken handlar buddhismen om att göra sig fri ifrån materiella ting, begär och föreställningar. Genom enkelt leverne och meditation ska man istället lyckas se verkligheten för vad den egentligen är. Målet är total upplysthet, vilket också innebär att man ”slipper” bli pånyttfödd och istället når Nirvana.

Reinkarnation och karma är alltså en självklarhet för alla buddhister. Det är nämligen ingen som räknar med att nå upplysthet och Nirvana i sitt första liv. Man gör det bästa man kan i detta liv, för att i nästa komma lite lite närmare. (Jag har hört något om ett snitt på 108 liv innan man når Nirvana, men jag minns tyvärr inte alls var jag har fått det ifrån.) 

.

Munkar & tempel

Att bli munk och gå i tempel är inte som att bli munk eller nunna och gå i kloster inom kristendomen. Givetvis så finns det dom som lever som munkar ett helt liv, men de allra flesta gör det bara under en kortare period.

Att bli munk handlar alltså inte att om ge sitt liv till Gud (då det såklart inte finns någon Gud att ge sitt liv åt), utan tiden i templet är en tid av lärande. En tid då man (tillfälligt) ger upp alla sina ägodelar för att på heltid ägna sig åt meditation och andlighet.

De buddhistiska templen jämförs såklart enklast med våra kyrkor, men de har i regel en mycket mer central roll här. I små byar är tempelområdet ofta stans medelpunkt. Förutom ett ställe för andlighet används templen ofta som skola, teater, restaurang eller helt enkelt bara som mötesplats.

Templens utsmycknad är sällan spartansk, utan kan närmast upplevas som ett gytter av krims-krams. Templens glittriga yttre samt de monsterliknande varelserna i skarpa färger är till för att hålla de onda andarna på avstånd.

.

Självbehärskning

Thailand omnämns ofta som leendets land. Att le, vara lugn och behärska sig är väldigt viktigt.

Ett hetlevrat temperament uppskattas inte alls här. Här är det mer barnsligt ljuv som gäller. Man kan nästan se det som den totala motsatsen till det sydeuropeiska temperamentet. Där nästan måste du vara högljudd och dramatisk för att folk ska ta dig seriöst. Men här är det alltså precis tvärtom.

En stark ”respektingivande” röst uppskattas inte här. Och att brusa upp, eller visa ilska eller upprördhet ger dig absolut inte respekt. Tvärtom. Bästa sättet att ta sig fram genom Thailand är att vara lugn och sansad och le! Man bör inte sticka ut för mycket på något sätt. Varken när det kommer till att ta plats fysiskt eller verbalt.

Man har en stor respekt för varandra och man vill gärna inte sätta andra i en obehaglig eller pinsam situation. Därför är man hellre tyst än säger till om något blir fel. Eller så löser man det mesta med ett oskyldigt flickigt fnitter.

.

Högtider

Om man har möjlighet att medverka vid en thailändsk högtid, ska man absolut göra det. För om det är något thailändarna är bra på, så är det fest.

 

Då Thailand är ett buddhistiskt land, har dom givetvis helt andra högtider och traditioner än vad vi har (även fast många (speciellt i större städer) har anammat även våra). De två största och mest kända händelserna under året är Songkran (thailändska nyåret, på våren) och Loy Kratong (för att fira vattnet, på hösten). Men givetvis så tar man alla tillfällen man hittar för att bjuda till fest, och födelsedagar, bröllopsdagar och jubileer är alla stora högtider för thailändarna.

Vid festligheter slår man gärna på stort, men utan att det känns överpretentiöst. Fina kläder, glittriga utsmyckningar, mat och dryck i överflöd, och självklart en karaokemaskin är näst intill vardagsmat.

Ett minne som många resenärer tar med sig hem från semestern är Khom Loy. Denna svävande lykta är ofta ett inslag vid högtider, men dyker också upp ”vanliga” vardagskvällar på semesterstränderna.
(Många undrar ofta om man kan få tag på dessa lyktor hemma i Sverige. Ja, det kan man! www.khomloy.se )

.

Mat

Mat är ett viktigt inslag i den thailändska kulturen. Man äter gärna och man äter ofta. Thailändaren äter lagad mat flera gånger om dagen, men man äter i regel mycket mindre portioner.

Att få tag på mat är enkelt. Det finns i regel överallt, och det är billigt. Du kan köpa en portion stekta nudlar eller en påse med soppa eller en liten bit grillad kyckling och klibbigt ris för några kronor direkt från ett rullande motorcykel-gatukök. (Många kan såklart bli lite tveksamma till om denna mat på gatan är säker att äta. Givetvis kan man aldrig säga att alltid är så men: Ja, det är säkert! Och många gånger är det till och med så att maten du kan köpa på gatan är säkrare än maten som serveras på hotellen. Gatumatförsäljarna lever dag för dag. Dom köper nya färska varor på marknaden varje dag. Inga halvfabrikat, ingen lagringstid. Bara bra mat!)

Färsk frukt är också ett matinslag man ser ute på gatorna. Försäljaren hackar ofta upp frukten åt dig, lägger i en liten plastpåse, och sticker i en träpinne som dukan äta med. (Och samma sak här förstås. Frukten du köper på gatan är i regel mycket bättre (och mycket billigare) än den du köper i mataffären. Det här är färsk frukt, antagligen direkt från familjens egen lilla odling.)

 

När det vankas fest lagar man gärna sin egen mat. Och man gör det gärna på gammalt traditionellt vis. Då brer man ut en matta på golvet eller marken och sätter sig ner tillsammans och hackar och grejar och mojar och umgås.

Man äter under väldigt avslappnade förhållanden. Idag sitter man såklart ofta till bords, men man kan lika gärna sitta i en ring på golvet, eller var som helst man tycker att man hittar en bra plats. Man äter flera rätter från flera olika tallrikar. Antingen så har man sin egen lilla assiett man lägger upp sin mat på, eller så äter man direkt med sin egen sked från samma tallrikar. Sked? Jo man äter med sked. Och gaffel. Men gaffeln används bara för att putta upp maten på skeden med. Att stoppa gaffeln i munnen är ungefär samma som om vi stoppar kniven i munnen.

Den thailändska maten är stark, men den är ändå mycket smakrik. Vanliga ingredienser i matlagningen är chili, basilika, ingefära, lime, citrongräs och kokosmjölk. Vanliga rätter är stekt ris och stekta nudlar av olika slag, kryddstarka soppor, och olika grytor/röror. Och ris såklart!

    

.

Thaimassage

Massage är en stor del av den thailändska kulturen och är starkt kopplad till buddhismen. Att knåda och trycka på varandra är alltså mycket mer förekommande i thailändska hem än i våra svenska.

Idén bakom thaimassagen ligger i att få bort blockeringar i energiflödet. Man fokuserar alltså inte på samma sätt på stela muskler som vi gör i vår västerländska massage, utan här handlar det om att få ett bra energiflöde igenom kroppen. Massagen liknar mer ett passivt yoga-pass, där massören töjer och sträcker din kropp.

Förutom thaimassagen är fotmassage och oljemassage vanligt förekommande. Fotmassagen är en form av zonterapi, där man med hjälp av tryck på speciella punkter stimulerar andra delar av kroppen. Oljemassagen är den massage som mest liknar det vi är vana vid hemifrån. Det är en ren avslappningsmassage, och oftast gör man en helkroppsmassage.

Det man såklart bör vara medveten om när man besöker Thailand är att massagen har blivit en turistfälla. Långt ifrån alla massörer har alltså ”rätt” utbildning för att utöva en massage. Det behöver absolut inte innebära att dom är dåliga, många har övat sig på att massera hela livet, men man bör ändå ha detta i åtanke. Känns det inte bra, gör det ont men inte på ett behagligt sätt, be dom sluta.

.

Språk

Thailändska -  rena kinesiskan, fast på thailändska. Det låter annorlunda, det ser annorlunda ut, och man använder sig av helt annorlunda uttryck. Att lära sig tyska eller spanska känns plötsligt som en barnlek.

Precis som många av sina grann-språk, är thailändska ett språk som bygger på ljud. Lite svårförklarat, men låt mig ge ett exempel. I svenskan har vi några fåtal ord som fungerar på ett liknande sätt. Ord som är så lika, dom är faktiskt till och med exakt lika, och det enda som skiljer dom åt är betoningen.
IDE (som björnen går i varje vinter) & IDÉ (som i en tanke)
TOMTEN (som kommer på julafton) & TOMTEN (som jag har utanför mitt hus)
ANDEN (som i den heliga anden eller anden i glaset) & ANDEN (som fågeln and)

Thailändskan kryllar av sånt. Många ord är enstaviga, som typ Maa . Men… stavelsen Maa kan uttalas på 5 olika vis (högt, lågt, mittemellan, uppåt eller neråt) och kan alltså ha 5 helt olika betydelser. Svårt? Svar: ja. Och faktiskt till och med så svårt att thailändarna själva ofta missuppfattar varandra.

Det thailändska alfabetet består av 76 stycken bokstäver, 44 konsonanter och 32 vokaler. Det finns även speciella thailändska tecken för siffror, men allra oftast så används samma siffror som vi har. När man skriver på thai så skriver man bara alla bokstäver rakt upp och ner. Inga mellanrum mellan orden, inga punkter eller kommatecken, inga stora och små bokstäver. Bara text.

ไม่เป็นไร
uttalas ”mai pen rai”
och betyder typ ”Det är okej!”

Lyckas man dock urskilja dom fem olika sätten att säga en stavelse, samt lära sig skilja på alla bokstäver, då har man faktiskt gjort det värsta. Själva språket är väldigt enkelt uppbyggt. Om du har varit i Thailand och hört thailändarna prata engelska så förstår du. Thailändskan har nämligen inte alls samma krångel med ändelser, och böjningar och tempus som vi har. Här är det mer raka rör som gäller.

Mer om det thailändska språket (och bla hur ditt namn stavas) hittar du på www.learningthai.com (engelsk sida).

.

–> Gå vidare till: Rätt & fel, vanliga missförstånd
–> Gå vidare till: Thailands framsida
–> Gå vidare till: Thailands baksida

.