In My Shoes

Jag har hittills hållt mig helt utanför den thailändska politiken och situationen i Bangkok. Och jag tänker till stor del fortsätta att hålla mig utanför. Jag har varken insikt eller intresse och kunskap att ge mig in och försöka ta någon slags politisk ställning för rött eller gult. Det finns alldeles för många andra som leker Thailands-experter…

Svensk media, som tidigare känts väldigt röd-vänlig, tycks nu med upptrappningarna försöka vara lite mer opartisk och saklig. Läsarna visar dock gärna upp sin politiska ”expertis” i kommentarsfälten. Och för oss Thailands-boende som flitigt använder Facebook, kan någon Status här och där ge en hint om ståndpunkt.

De flesta verkar ändå vara ganska överens om en sak – Det räcker nu! Folk dör. Bangkok brinner. Shoppingcenter plundras. Turismen sjunker. Varumärket Thailand håller garanterat på att tappa sin trovärdighet. Det är dags att ge upp!

Jag tänker som sagt inte ge mig in och ta någon politisk ståndpunkt, men här tänker jag ge mig in.
-Är det dags att ge upp? Jag är inte så säker på att jag tycker det…

Det som händer i Bangkok (och Thailand) är knappast en ny situation. Den är heller inte särskilt unik. Ett folk som gör uppror mot den styrande eliten är ett fenomen vi finner i de flesta välutvecklade länders historia. Det som är den stora skillnaden i det här fallet är att vi vanliga svenskar befinner oss på ”andra sidan”.

Vi svenskar har alltid känt för folket. Vi väljer i regel alltid de fattigas sida. Vi vet hur det känns att inte vara rika, för få av oss är det. När vi tänker tillbaka på våra förfäder för några hundra år sedan, ser sig nog de flesta komma från ganska fattiga förhållanden. Vi är svenssons. Vi är alla föredetta bönder.

Vi har uppror att tacka för vår situation idag. Hur hade Sverige sett ut utan Ådalen 31? Hur hade Europa sett ut utan franska revolutionen? Hur hade den västerländska världen sett ut utan amerikanska inbördeskriget? Folk dog. Hus brann. Men för oss vanliga fattiga svenssons innebar det början på en ny tid. Början på en bättre tid. Tiden för folket.

Vi känner för folket, för vi är i regel folket. Men i det här fallet i Thailand är vi beredda att tycka att folket ska ge upp. För… i Thailand är vi inte folket. I Thailand är vi överklassen. I Thailand är vi aristokratin. Och folket håller just nu på och förstör ”vårt” Thailand. 

Oavsett politisk ideologi kvarstår ett stort faktum. Den hittills rådande situationen i Thailand funkar för oss.
Folket är fattigt = priserna är låga = vi är rika.
Vad som händer om de röda inte ger upp vet vi inte. Kanske blir det inbördeskrig. Kanske är det slutet på ”vårt” (semester-)Thailand. Kanske leder det till något bättre för folket. Och kanske leder det i sin tur till något sämre för oss.

Ur rent egoistisk synvinkel är detta uppror alltså absolut inte till någon fördel. Ur rent egoistisk synvinkel ger jag blanka f-n i om det demokratiska Thailand bakom kulisserna styrs som en militär-makt. Ur ideologisk synvinkel ser jag dock lite annorlunda på saken…

”En demokrati kräver jämlikhet mellan medborgarna. Om inte detta finns kommer de som upplever sig icke jämlika att göra uppror. Andra orsaker till uppror är övergrepp, fruktan, överlägsenhet, och en orimlig ökning av privilegier. Dessutom orsakar valfusk, nonchalans, hemliga förändringar och inbördes olikheter uppror.” (Aristoteles)

Jag vågar mig utan större referenser i ryggen säga att Thailand gör sig skyldig för merparten av ovanstående. Eller kan man verkligen säga att ett land som har lagar mot att kritisera kungen är en demokrati? Eller kan man säga att ett land som precis just nu stoppar ”olämpliga” TV-kanaler och Internet-sidor är en demokrati?

En del av det thailändska folket har gjort uppror. Precis på samma sätt som en del av det franska folket gjorde uppror på 1700-talet. Det thailändska folket anklagas för att med sin obildning inte veta sitt eget bästa. Precis som det franska folket anklagades för att med sin obildning inte veta sitt eget bästa. Den thailändska överklassen tycker inte om detta uppror. Precis som den franska överklassen inte var så glada i att få sina huvuden kapade.

Det som händer i Thailand är en stor tragedi, och jag tror givetvis att de allra flesta skulle önska att situationen såg ut på något annat sätt. Men nu gör den inte det. Och frågan är hur ställer vi oss till det?

Vad hade hänt om Ådalen 31 aldrig hade inträffat? Vad hade hänt om kungahuset hade slagit ner franska revolutionen? Och hur hade världen sett ut om syd hade vunnit amerikanska inbördeskriget?

I de allra flesta välutvecklade länder i världen ligger ett folkligt uppror bakom det som senare skulle utveckla landet till en riktig demokrati. Kanske är det nu Thailands tur?

.

Det thailändska folket dör för sitt land.
Det svenska folket oroar sig över sin semester.

.

(Bilden är lånad från www.boston.com)

.

6 Responses to “Bangkok Thailand 2010 går till historien som..?..”