In My Shoes

Ny sida, samma innehåll.
www.in-my-shoes.com lägger ner.
Nu är det www.jessicaz.se som gäller.

.

.

.

En av de stora fördelarna med att ha dyr privat barnomsorg till sina barn, är att de alltid gör sitt bästa för att man ska få slippa känna sig som en dålig förälder.

Dear Mom and Dad,

We will have our routine health and grooming check-up tomorrow.
Please do not forget to help me:
- Trim my finger and toe nails.

Love, William

= Klipp naglarna på ungen!

.

Vår surrealistiska situation här i Bangkok fortsätter. Solen skiner och vi är snustorra om fötterna, samtidigt som vi omringas av höga vallar av sandsäckar, och folk som bor i utkanterna av stan och kommer in för att jobba kliver upp från tunnelbanan iförda lårhöga gummistövlar.

Igår (söndag) bestämde vi oss för att åka dit. Dit där allt det där som det pratas så mycket om finns.

Vi tog tunnelbanan och åkte bort till Lat Phrao, inte jättelångt från Chatuchak-marknaden som de flesta känner till. Lat Phrao är väl vad vi skulle kalla ett helt vanligt medelklassområde. Vi känner flera som bor där, och det är hit många västerlänningar som tröttnar på att leva ”mitt i smeten” flyttar. Lite typiskt svenskt helt enkelt, fast med thailändska mått…

Det var lite svårt att föreställa sig vad vi skulle mötas av. Vi vet ju att det finns vatten. Vi har sett bilder. Men jag hade ändå inte väntat mig detta.

.

Utgången från tunnelbanan

Det var en vacker dag. Solen lyste och alla (få) vi mötte var på strålande humör. Det känns lite hemskt att säga det, men det hela var lite… mysigt.

Mollys första kommentar när vi kom upp från rulltrappan var ”Look, big swimming pool!”.

.

Fredagens höjdpunkt under slummen-besöket förtjänar ett helt eget inlägg!

Vi höll nästan på att missa det… Annika tänkte inte på det förrän vi var på väg ut, så vi fick gå tillbaka. Och väl tillbaka, så visade det sig vara stängt.

Men som tur var så råkade de vara precis där nere för att sopa (om jag inte minns helt fel). Så vi smög oss fram, och fick komma in på en specialvisning.

Tee Chingchai (som egentligen heter Chingchai U-domcharoenkij, ibland stavat Chingchai Udomcharoenkij) är en av Thailands kända konstnärer. Hur stor han är vet jag inte riktigt. Men tillräckligt! Han har blivit prisad av drottningen, och gjort flera uppmärksammade porträtt av henne. 

Bilden lånad från Manager Online

Men det kvittar för min del. Han har en mer intressant historia än så…

Först och främst så gör han enligt mitt tycke och smak fantastiska målningar. Helt min stil!

Under oroligheterna 2008, när ”De Gula” ockuperade flygplatsen, så var Tee Chingchai där, och… fick sin högra hans bortsprängd – givetvis den handen han målade med. Han fick även en rejäl skada i halsen/bröstet, som gör att han idag inte kan prata ordentligt.

När Tee Chingchai vaknade upp på sjukhuset och var så på pass stark att han kunde lyfta på huvudet, tog han fram papper och papper och började genast rita med vänster hand. Detta är den bild han gjorde.

Tee Chingchais öde är givetvis (tyvärr) en del av hans framgång. Men det är han värd! De ständigt uppmärksammade frågorna är hur gamla tavlorna han har är – Är de målade med höger hand? Eller med vänster?

Vykort som jag fick av självaste konstnären

Det som ytterligare gör att Tee Chingchai växer i mina ögon, är det faktum att det är här han väljer att bo - i KlongToey-slummen. Han har garanterat tillräckligt med kulor för att bygga sig det där ”tjusiga huset”, som för många thailändare är allt livet handlar om. Men Tee Chingchai lever kvar här i slummen i all sin enkelhet med sin fru och sin son. Man undrar ju om grannarna är medvetna om de förmögenheter som hänger där inne på väggarna..?..

Det måste också tilläggas att Tee Chingchai inte var på flygplasten den där gången 7 oktober 2008 för att protestera mot de gula. Nej, han var en av dem - De som generaliseras som de rika, som bara bry sig om de rika.

.

Tee Chingchai har alltså detta egna lilla galleri i sitt hem vid KlongToey-slummen. Just nu denna stund så håller de stängt och mycket är bortplockat, pga eventuella översvämningar. (Såklart!) Men när de har öppet så har de öppet varje dag, hela dagarna, med undantag för en stund på eftermiddagen när de hämtar sonen på skolan.

De har ett litet fik här på bottenvåningen, så det är enkelt att bara kika förbi. Man behöver inte göra någon överdrivet stor grej utav det. 

Att ta sig hit kan också vara den perfekta anledningen att få åka till slummen. Det är givetvis något jag önskar alla att se. Men det känns väl inte alltid jättebekvämt, varken för en själv eller för de som bor där, när turister med stora kameror vallfärdar för att fotografera sig själva med fattiga människor. Men man kan alltid åka till Tee Chingchais galleri!  

.

Priserna på Tee Chingchais tavlor tycks vara överkomliga. Vi frågade bara på ett par stycken. Mellan 30.000 och 60.000 bath (6.000-12.000 kr). De är väldigt stora! Men alla kan ”vikas ihop”, så man enkelt kan frakta dem.

 .

Idag har jag äntligen varit på ett snabbt besök i KlongToey-slummen. Jag har varit bekant med området och flera av människorna som bor där genom Annikas blogg 50+ i Bangkok. Men det har aldrig blivit av att jag varit där själv… Förrän idag!

Med på beöket var Eva, som bodde här i Bangkok för några år sedan, och nu har varit här på en kort semester med familjen. Och så träffade vi upp Moa, en ung tjej som bestämde sig för att åka till Bangkok ett par månader för att bo och jobba som volontär i slummen. Läs Moas blogg – Moa. C’est Moi.  Intresssant och underhållande!

.

KlongToey-slummen bjuder givetvis på en del tragiska vyer…    

…men vi har en hel del ljuspunkter också.

Här har vi exempelvis den störtsköna Poo, i färd med dagens elever i hennes matlagningskurs Cooking with Poo.

.

Fortsättning följer…

.

Jag vaknade vid fyra imorse av att det var så himla varmt i rummet. Jag gick upp, slog på AC:n, och satte mig vid datorn i väntan på att kylas ner. Jag öppnar Facebook, och ser att min bror har lagt en länk i min logg… En bild på mig, Micke och barnen och rubriken ”Över 500 döda”.

Klarvaken! Vad är klockan i Sverige? Jag måste ringa mamma! -Fasen, pengarna på mobilen slut! Fick i alla fall tag på pappa (som inte hunnit se länken än) på Facebook-chaten, och kunde intyga att vi i högsta grad lever och mår bra.

.

Aftonbladet brukar väl inte direkt vara kända för att sätta lämpliga rubriker på saker och ting. Men i det här fallet så var det väl egentligen inte riktigt deras fel. Rubriken på själva artikeln är ju faktiskt helt ok. Det är bara länken som blivit otroligt missvisande.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13894016.ab

.

Stunden är nära. Lyckan är total.
Imorgon öppnar IKEA sitt första varuhus i Bangkok, Thailand.

Förra veckan kom IKEA-katalogen. Tyvärr fick vi inga hit till vårt hus… Men det fantastiska tillskottet i vänner-kretsen Anna lurade till sig en extra från någon stackars granne.

Jessica är lycklig!

www.ikea.com/th/en

.

Här bjuds lite thailändsk IKEA-reklam!

 .

Frågorna är många – Vad händer? Ligger hela Bangkok under vatten? Kommer ni att klara er? Varför drar ni inte därifrån?
Nähä, är det inte så farligt? Kan vi åka dit på semester?

Man söker svar – svart eller vitt. Ligger Bangkok under vatten? Eller är allt som vanligt?

Svaret är: Nej!
Nej, Bangkok ligger inte under vatten. Och Nej, allt är inte som vanligt. Verkligheten är givetvis någonstans däremellan.

Situationen är såklart svår att förstå för alla som inte är här. Den är svår att förstå även för oss som är här. Och smått surrealistisk.

Personligen har jag inte sett en droppe översvämningsvatten (…i Bangkok. Jag såg lite lite i lördags när jag åkte till Kambodja.). Vi ser bilder. Samma bilder som alla hemma i Sverige ser. Och bilderna som visas upp stämmer givetvis inte alltid överens med texterna. Man skriver rubriker där man talar om centrala Bangkok, men visar bilder som är tagna någon helt annanstans.

Myndigheter har gått ut och uppmanat folk att resa ifrån Bangkok. Så varför är vi kvar?
-För att vardagen fortsätter!

Folk som inte behöver vara i Bangkok gör helt klart bäst i att inte vara här. Inte för att det skulle vara fara för deras egna liv. Det är bara väldigt opraktiskt. Bangkok är överfullt redan som det är. OM någonting skulle hända, så är det givetvis enklast om det inte kryllar av folk.

De stora internationella skolorna har stängt. Och det är inte för att de alla ligger under vatten! (Även om vissa faktiskt ligger lite kritiskt till.) Det är helt enkelt för att förenkla allt.

De som inte behöver jobba eller kan jobba någon annanstans ifrån gör helt rätt i att lämna stan.

Men för de allra flesta så fortsätter vardagen. Samhället måste fortfarande fungera. Landet måste fortfarande producera. Folk måste givetvis jobba på som vanligt.

Vi kan inte släppa allt bara för att något kanske kommer hända. Det skulle vara som att ingen jobbade i Sverige under vinten för att det kanske kommer att bli en rejäl snöstorm. Fram tills vi ser att stormen verkligen kommer, så fortsätter livet som vanligt. Men det är klart att vi är beredda, på snöstormen och på översvämningen.

Vi har nu levt med översvämningen runt husknuten i 3 veckor. Varje dag är ”dagen-det-ska-hända”. Hittills har prognosen spruckit varje gång. Vi är fortfarande torra. Detta kommer att pågå i minst 1-2 månader till. Kanske kommer det komma in vatten i Bangkok. Kanske kommer det inte att göra det…

Alla som inte behöver vara i Bangkok, ska givetvis inte vara här. Men man kan inte stänga hela stan, bara för att något kanske eventuellt kommer att hända under dessa 2-3 månader som översvämningen härjar runt Bangkok-området. Det skulle verkligen bli kaos. Fatta vilka (ekonomiska) konsekvenser det skulle få.

Nu efter helgen har läget dock förändrats lite. Som framgått även i svenska tidningar så har vi haft högvatten, det högsta högvattnet hittills. Det har varit det stora testet! Men hittills så har det gått bra.

Det innebär givetvis inte att centrala Bangkok är helt säkrat. Men prognosen ser mer positiv ut.

Ingenting skulle ju förvåna nu om (svensk) press går ut med stora löp och säger att pådraget i Bangkok var totalt överdrivet, och att det nu är riskfritt att åka dit. Sånt säljer! Svart eller vitt. Som alltid…

Men så är det givetvis inte. Vattenmassor ligger fortfarande runt hela Bangkok, och kommer att göra så i 1-2 månader till. Det finns tusentals med hemlösa ”vatten-flyktingar”. Massor med fabriker är stängda. Folk har förlorat sina jobb. Och vattnet drar fortfarande fram…

Även om inte vattnet kommer in i centrala Bangkok så pågår detta fortfarande. Och det kommer att ta många månader innan Thailand är på fötter och allt är som vanligt igen.

Alla bilder är från Asok/Sukhumvit, lördag och söndag.

.

Det har kommit lite frågor om det här med sjukdomar och sånt som kommer med översvämningarna. -Och nej, det är inget som oroar oss! Varningarna riktar sig inte i första hand till oss västerlänningar, utan till det drabbade (ofta obildade) thailändska folket. Vi behöver inte varningar i form av att inte äta rått kött eller bada i översvämningsvattnet. Men självklart skriver inte tidningar att det är såna varningar det handlar om, utan får det hellre att låta som att en luftvåg av sjukdomar är på väg in över Bangkoks gator.

 Titta gärna på den fjärde filmen av fantastiska RoosuFlood.

Flood Ep. 4 – ”Start dealing with the flood”

.

Någon riktigt duktig människa har knåpat ihop små filmer om översvämningarna i Thailand. Dom riktar sig framförallt till boende i landet, men kan absolut ses av alla – speciellt den första. Bra, pedagogiskt och informationsrikt!

Filmerna är på thailändska, men alla har engelsk text.

.

Ep. 1 – Om översvämningen (Finns ingen översättning av titeln)

”.

Ep. 2 – ”Make a rough estimate of the situation yourself”

.

Ep. 3 – ”Start with flood preparation”

.

Alla filmer finns samlade på http://www.youtube.com/user/roosuflood .
Kan hända att dyker upp ännu fler filmer.

.