In My Shoes

Ja, här kallar man allting för skolan. Men i Sverige skulle vi väl kalla det för dagis, eller förskolan.

Mollys lilla skola, som heter Early Years och är en skola för barn 1-6 år, ligger precis bakom vårt hus. Så praktiskt. Vi ser det när vi står på vår balkong. (Poolen tillhör vårt hus.)

Här är det morgonsamling. (Även denna bild tagen från vår balkong.)

Molly hade sin första skoldag förra måndagen. Men som sig bör, så började hon med att bli sjuk. Så humöret var inte på topp, och sen fick hon vara hemma fredag och måndag. Men idag tisdag var hon tillbaka igen, och på sitt bästa humör.

.

Förra veckan var vi och köpte en skolväska till Molly, för födelsedagspengen som kom från mormor och morfar. Vi försökte locka med lite mer könsneutrala väskor, men det gick inte. Molly spanade in den super-rosa med prinsessor på (och den största). Den och ingen annan skulle det vara!

.

På Early Years pratar man engelska, och det är mest blandat med utländska barn. Dom flesta ur personalen kommer från Filippinerna och Burma. Dom är i regel bättre på engelska än vad thailändarna är.

Sammanlagt är det nästan 70 barn som går på skolan, men man är indelade i olika grupper. I Mollys grupp är dom ca 10 stycken, som alla är i samma ålder. Bästa kompisarna heter Lala och Morgan. Lala (som vi redan känner sedan innan, hon bor ju i grannhuset) är tjejen som sitter i knät, längst till höger. Och Morgan är den härligt choklad-bruna tjejen, som står upp längst till höger, med armarna rätt upp.

Schemat är blandat med musik, kreativa aktiviteter och utomhuslek. Och på fredagarna är det bad i poolen.

Nu i början är det korta skoldagar för Molly, 8.30-12.00. Men så fort hon börjar bli varm i kläderna kan vi utöka dagarna, till 14.00 eller 16.00.

.

.

.

(Vår orginalversion innehåller låtarna ”Stars Are Blind” med Paris Hilton och ”The Real Thing” med Gwen Stefani. Denna version kan dock inte visas här pga upphovsrätten.)

.

På vår gata i Bangkok finns det en massage-salong. Såna är det gott om på de flesta gator i Thailand. Men den här salongen är ändå något annorlunda.

Dom 3 klassikerna på alla massage-ställen är Thai Massage, Foot Massage och Oil Massage. Förutom dessa brukar det på de lite större ställena dyka upp olika former av Facial, och kanske nån Head Massage.

På det här stället nära vårt hus erbjuder dom dock något som jag aldrig tidigare stött på – Baby Scrub. Man blir givetvis väldigt nyfiken exakt vad detta kan tänkas innebära. Är det småbarn som skrubbar mig? Eller kan jag helt enkelt lämna i mina egna småttingar för en grovrengöring??

Konstigt nog, med allt detta utbud denna stora salong erbjuder, så har dom inte med den relativt vanliga Body Scrub. Kanske ska gå in och tipsa dem om detta…

.

Så har vi då hamnat i Bangkok. Vad vi ska göra här och hur länge, är vi ännu inte på det klara med. Men eftersom det ändå är semester-tider inom (vår) jobb-värld ett tag till, så hänger vi här tills vidare och så får vi se vart framtiden för oss.

Ännu har vi dock inte hunnit ”hänga” så mycket. Trots vårt simpla leverne, så har vi lyckats samla på oss en hel del, mest gose-djur… Och med två galna småbarn (en som ska hjälpa till, och en som ska äta upp allt), så har väl varken packning eller uppackning gått så organiserat som planerat.

Vi bor numera i en apartment (en utförligare beskrivning av begreppen apartements och condos och annat, väntas inom kort) på Sukhumvit Soi 12, mittemellan Nana och Asok, som vi fann via en vän till en vän som jobbar för den stora lägenhetsförmedlaren Bangkok Condos. Och vi är helt lyriska till vårt nya boende! Det blev allt på önskelistan plus lite till.

Det största och egentligen det enda riktigt viktiga kravet vi hade var att det skulle vara barn-vänligt. Och med en egen lekplats, samt noll möjligheter för en klätterglad 2-åring att rymma, var vi sålda redan innan vi hade sett lägenheten.

En tennis-plan, ett riktigt bra gym, och självklart en pool ingår också i faciliteterna.

Lägenheten är gammal, vilket bara passar oss alldeles utmärkt. Då behöver man inte oroa sig lika mycket för att göra repor i golvet. (Och hyran halveras givetvis .)

Utsikten från vår(a två) balkong(er) över Benjakiti Park är så totalt över förväntan, så jag finner inga ord.

Och… redan innan vi hunnit flytta in, hade vi bokat in vår första play-date, med en engelsk flicka från grannhuset. Och i väntan på lite hämt-mat från ett thai-hak i gatan, byttes det e-mailadresser med en mamma längre ner på gatan.

.

Som om inte det vore nog… När vår hyresvärd kom upp med alla våra nycklar, så visar det sig att det till vår lägenhet även ingår ett maids-room. Va? Var då?
- Ja, att kalla det för maids-room vore en underdrift. Det finns helt enkelt en liten lägenhet, med egen ingång, egen toa och dusch, och egen balkong (med bättre utsikt än vad vi har!) där man kan ställa ett gas-kök, bredvid vår lägenhet.

Vad vi ska hitta på med denna vet vi inte än. Själva grejen är att hade vi inte haft barnen så hade vi kunnat bo i denna lilla maid-lägenhet själva. Nästan…

Kanske kan börja bedriva lite svart hotell-verksamhet?

”Upplev ett annorlunda Thailand - Testa livet som en live-in-maid.
I priset ingår (förutom boendet) att sköta vårt hushåll samt viss barn-passning.”

Kanske skulle locka..?..

.

Efter en vecka i vår nya lägenhet har saker och ting börjat falla på plats. I lördags hade vi vårt första besök. Det var (svenska) Jenny & Christian som själva bor bara 2 gator bort, som fick bli premiär-gästerna. Och igår söndag var på play-date i grannhuset hos (engelska) Lala och storsyster Talia. Och Talia, som har fullt sjå med att planera sin 6-årsdag i oktober, passade på att bjuda oss till sin stora dag.

.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag kände vemod. Nej, det känns faktisk bara jättebra. Så äntligen kan vi lämna den här sörjan bakom oss. Tillbaka till verkligheten.

Pattaya omnämns ofta som en lekstuga för vuxna. Men nej, det stämmer inte! Pattaya är ingen lekstuga för vuxna - Pattaya är en lekstuga för vuxna män. Vuxna män som av någon konstig anledning har fått för sig att dom är lite mer värda än andra människor. Och att dom har någon slags rättighet att gotta sig av andras misär.

Allt i Pattaya bygger (fortfarande) på sex-industri = sex-turism = prostitution. En prostitition som finns på grund av att det finns ”rika” västerländska män som anser att det är helt i sin ordning att köpa sex och ”kärlek” av fattiga thai-flickor från den norra och nordöstra delen av Thailand.

Så många försök görs att få Pattaya att framstå som ett ”normalt” ställe. Men det är långt kvar dit. Man kan fortfarande inte gå en promenad nere i city, utan att passera en tre-fyra gogo-barer. Och man kan fortfarande inte gå en promenad var-som-helst i stan, utan att passera en tre-fyra ”vanliga” girly-barer. Varannan bath-buss innehåller reklam för gogo-barer, massage-institut eller gentlemens-klubbar. Många bath-bussar är totalt tapetserade från topp till tå med flickor i underkläder och putande läppar.

.

Sex-turismens Pattaya för dock med sig en del ”fördelar”, som även vi andra kan få del av. Bland annat så tillhör nog maten bland det bästa i Thailand jämfört med andra turist-orter. Eftersom de flesta turister i regel är i sällskap av en thai-dam, så blir kravet på riktigt bra thai-mat högre.

Jag kommer även att sakna vårt hus – Saranchol, Wongamat Beach, Naklua. Jag har klagat på den höga hyran, och vatten som fungerar lite grann som det själv vill. Men jag kan absolut inte sticka under stolen med att jag har trivts fruktansvärt bra här.

.

Många goda stunder. Många goda vänner (som de flesta iofs hann flytta före oss).
Det är dags att dra vidare!

(Se fler bilder från vårt hus Saranchol under Foton.)

.

Hela storyn (so far…) om unga fröken Ning finns numera samlad under rubriken
Projekt i min omgivning.

Klicka på rubrik-fliken här över, eller gå direkt via denna länk - 
www.in-my-shoes.com/projekt-i-min-omgivning/ning

.

Usually I write all my blog posts in Swedish. But today I’ll make one in English, so my friend Iris can read it. Iris doesn’t understand Swedish. Her family is from Holland, so she mostly speaks Dutch. But just like me, she is also very good in English and Thai. But since our parents don’t know much Thai, and we still need some of their help, maybe it’s better to write in English…

Iris and me have lived in the same building for almost a year. We have seen each other very often, but in the beginning we did not bother very much. But during the end we both realised that it’s much more fun to play together than to play by yourself. And since then we spent almost every day together. And we had a lot of fun!

Our favorite was to borrow each others doll strollers, and running around and making a lot of noise. And of course, like true girl friends, we also liked to wear each others shoes.

Like many others, Iris has now left Thailand and moved with her mother and father and brother and sister to Holland. I will also move soon, but I don’t know where yet. My parents never tell my anything…

.

Iris,
Thank you for being my friend. And thank you very much for my new doll stroller. I love it!
My mama made a little video of you and me. Hope you like it!

Molly

.

.

(Because of the copyright policy, we had to change the background music.
The original song is ”Greatest love” with Whitney Houston.)

.

Vi kom hem från vår Koh Samui-semester i onsdags eftermiddag. På en gång jag kom in i lägenheten kände jag att något var annorlunda. Det var varmt och fuktigt. Inte så himla konstigt i detta land iofs. Men det här var ändå annorlunda. Och det luktade… lite… akvarium.

Det kom ljud från maids room. Jag öppnar dörren. Och där står vattnet och minst sagt sprutar. Som tur var var det endast inne på toaletten, och sprutet var inåt duschen. Tänk, det trasiga slangen hade lika gärna kunna böjt sig åt andra hållet, och hela maids room (som vi mestadels använder som förråd) hade varit förstört. Och med tanke på vår knasiga lägenhetsägare… nej, jag vågar inte ens tänka tanken. Vi hade antagligen fått betala hela skiten.

Hur länge vattnet sprutat vet vi inte. Vi vet dock att vår vattenräkning, som brukar ligga runt 300-400 baht/månad, hittills är uppe i 4000 baht.

Onsdagen blev alltså inte riktigt som planerat. Det blev heldag i maids room.

Torsdag morgon, dags för frukost, och… vi har en stor vattenpöl framför diskbänken. Som tur var var det inget sprut denna gång, utan ”endast” droppande.

På något sätt kändes det ändå lite skönt att nästa vattenledning gick. Det är gammalt! Vi har sagt till om problem med vårt vatten sååå många gånger. Trycket är värdelöst, vattnet lever sitt eget liv, ibland droppar det från ledningar. Dom kommer och kikar lite, men inte mycket händer. Jo, en gång i februari bytte dom en vattenslang, för att den var gammal. Och givetvis fick vi betala för denna slangen, som var gammal!

Och nu har alltså ytterligare två av dessa likadana slangar gått sönder, för att dom var gamla! Och dom har knappast hunnit bli gamla under tiden vi har bott här.

När vi flyttade in här i augusti var hela lägenheten nyrenoverad, på ytan. Thai gör sig i regel inget besvär att fixa något i onödan. Huvudsaken är att ytan är tjusig.
-En gammal vattenledning?
-Äh, skit i det. Det får dåvarande hyresgäst fixa när den pajar.

Och inte helt oväntat så försökte även husets handy-man att göra en ”thai-lösning” på det hela. Som tur var var vår nanny Wandee där och kunde stoppa honom. Han trixade lite med packningen, och sa sen -Nu droppar det inte så mycket. Behöver inte köpa ny.

Husets manager kom upp till oss, och vi sparade knappast på vår irritation. Det är ju absolut inte henns fel att det blir så här. Men hon måste ändå göra något åt den situation som just nu råder, och sätta upp några mått för vad som ska gälla om hon ska fortsätta fungera som mellanhand och hjälpa ägarna att få lägenheter uthyrda. Alla som haft samma ägare som vi har fått problem. Dom drar av alla (normala) förslitningsskador från den inbetalda depositionen. Dom drar av för repor i golvet. Dom drar av för förslitningar på möbler. Dom drar av för allt! En nyinflyttad granne (med samma ägare) klagade på att den gamla air-condition inte fungerade. -Då måste Ni köpa en ny! fick hon till svar. Och givetvis så kommer dom att försöka få det till att det måste bli Vi som ska stå för detta.

Hur som helst… Med två upptorkade vattenläckor, AC och fläktar på högsta speed för att försöka hålla ner vattenskadorna, drar jag och Micke och William iväg för att handla lite. När vi kommer hem tre timmar senare har Wandee öppnat alla fönster och dörrar. Jag hinner tänka att hon måste vara lite korkad som inte förstod att vi ville ha AC på. Men jag ändrar mig snabbt när jag märker att ingenting är på.

I princip i samma sekund som vi gick, gick också strömmen. Hela huset är dött. Och självklart händer detta på en dag när vinden står helt stilla och allt bara är outhärdligt.

Det visar sig att någon liten mojäng har gått sönder. Gammal såklart! Och nu måste det åkas till  Bangkok för att köpas en ny. Strömmen kommer alltså att vara borta ett tag till.

Med två döds-trötta barn drar vi ner till Central Festival för att äta middag och få tiden att gå. Stackarna! Till slut måste vi bara åka hem. Och vi får försöka fixa alla kvällsbestyr i den stillastående värmen med lite stearinljus. Men det gick faktiskt över förväntan.

Klockan tio på kvällen, elva timmar senare, är strömmen tillbaka. Och äntligen kan vi börja packa upp vår semester-packning…

.

Fint på ytan!

.

.

Efter två dagars kaos med vattenläckage och strömavbrott,
kommer nu detta blogg-inlägg, lite senare än planerat:

.

Semesterns höjdpunkt var kanske ändå söndagen, dagen efter bröllopet. Hela gänget samlades för en dag tillsammans på havet, med lite sol och lite bad och lite snorkling.

.

Måndag började vi färden hem igen. Eftersom vi var så himla trötta bestämde vi oss för att ta två övernattningar hem.

Vi kom iväg ganska sent från Koh Samui, så vi valde att stanna direkt på fastlandet. Micke hade läst någonstans att den östra kustremsan direkt under färjepiren Don Sak kunde vara nåt, så vi bestämde oss för att kolla in den. (Khanom, Nai Praet, Nai Phlao, Na Dand, Pak Nam, Tong Yi, Sichon, Hin Ngam, Piti, Saophao…) Tyvärr tog vi några felsvängar och tiden rann iväg, så vi hann inte se mycket av den kusten. Men vi lägger den definitivt på minnet för ett återbesök. Med sina gröna kullar och många småvikar, liknas det nästan vid ett sommar-alperna, fast vid havet.

(Vi hamnade till slut på Nai Phlao Beach där vi tog in på ett totalt öde hotell som hette Supar Royal Beach Hotel. Inte särskilt imponerande.)

.

På tisdagen kom vi iväg i bra tid, och var framme vid vårt mål Prachuap Khiri Khan redan vid tre-tiden. Vi bestämde oss för att åka och kolla in Nishaville som ligger strax söder om Prachuap Khiri Khan nära den lilla byn Huay Yang.

Micke som var där för 2 år när de nyligen påbörjat stället, var nyfiken på att se hur det fortlöpt. Och jag tänkte att det gievtvis kunde vara kul att äntligen få se det där stället som han tjatat om i två års tid (ok, lite överdrivet kanske). Men imponeranade var det, riktigt imponerande!

Nishaville är ett bostadsområde under svenskt regi, och med mestadels svenskar (och andra skandinaver) som bor där. I dagsläget består området av fristående villor, men en condominium (lägenheter) samt ett gäng beach-bungalows är på gång. Till facilitererna hör givetvis ett par restauranger, pool, gym, klubb-hus och spa.

Och låt mig säga som så – bilderna gör inte verkligheten rättvisa. Så otroligt snyggt! Så otroligt fräscht! Så otroligt… ja, helt fantastiskt! Men det kostar såklart också…

Men vore jag pensionär, hade lite pengar på fickan, och var sugen på ett hus i Thailand, så skulle jag absolut kolla närmare på Nishaville. Det ligger bra till. Husen är välbyggda (svensk standard, inget snålande, bra isolerat). Servicen är helt fantastisk. Tummen upp för Nishaville!

Allt är till salu, och tanken är alltså att alla bostäder ska ägas av privatpersoner. Men… om man vill (vilket jag tror att de flesta vill) så går man med i Nishavilles uthyres-program. Tanken är alltså att när ägarna inte på plats så kan villorna, lägenheterna och bungalowsen hyras av turister. Och detta sköts alltså av personal på stället. Smidigt!

Efter besöket på Nishaville åkte vi in till stan Prachuap Khiri Khan. Och det visade sig också vara en höjdpunkt. En riktigt schysst fiskestad. Kan varmt rekommendera! Vi tog in på Hadthong Hotel och njöt lite av utsikten och räknade båtar (125 stycken), innan vi kröp ihop för en god natts sömn.

.

Onsdagens bilresa flöt på bra, och vi var hemma i Saranchol i Pattaya vid tre-tiden. Men vad vi möttes av där, det får bli en annan historia…

.

Vi åkte ju faktiskt till Koh Samui av en anledning – bröllop. Och ändå har jag hittills inte nämnt ett ord om det…

Brudparet heter Gordon och Shelley, och kommer ifrån Australien. (Och det är ifrån Australien som Micke känner Gordon.) Eller egentligen är det Shelley som kommer från Australien. Gordon har sina rötter i Skottland. Och det är också den största anledningen till att deras bröllop fick äga rum här i Thailand. Det blev liksom nånstans mittemellan.

Det finns flera ställen här på Koh Samui som anordnar bröllop, men Gordon och Shelley valde till slut Lipa Lodge Resort. Dom flesta andra hade färdiga paket man kunde välja mellan, men på Lipa Lodge fick dom bestämma precis allting hur dom själva ville.

.

Lördag 3 juli

En bild säger mer än tusen ord…

.

Brudbuketten fångades av en rysk turist som satt i hotell-resturangen, och som Shelley bjöd in till bukettkastningen.

Strumpebandet fångades av brudens systers pojkvän.

.

Party, party!

.

.