In My Shoes

Archive for the ‘I andras skor’ Category

Tiden rinner iväg. William har hunnit bli hela 1,5 år, och nu har han äntligen fått börja skolan. Som han har väntat…

Skolan har ju inte direkt varit ny för honom. Han har ju varit där i princip varje dag senaste halvåret och lämnat och hämtat Molly. Och för varje dag så har han mer och mer visat att han vill vara kvar. Så det var alltså inget stort steg att plötsligt en dag bara… låta honom vara kvar!

Skolan som heter kort och gått Early Years, är alltså samma skola som Molly har gått på nu i ett år. Den ligger precis bakom vårt hus, så vi ser den från vår balkong. (Poolen tillhör vårt hus.)

Early Years är en internationell förskola för barn 1,5-6 år. Språket är givetvis engelska, och personalen kommer huvudsakligen från Filippinerna och Burma.

.

Så här såg det ut när Molly började skolan för 1 år sedan!

.

En fantastisk grej med att bo utomlands är hur lätt det är att få kontakt med andra svenskar.
-Svensk? -Jaha, men då är vi vänner!
Man känner en starkt gemenskap. Man sitter i samma sits. Man är lika… ”vilsna”.

I familjen Thasi är det dock egentligen bara en person som är en ”vilsen” svensk, precis som jag. Denna person råkar också bära samma förnamn som jag, och heter alltså Jessica Thasi.

I verkligheten är den här Jessica dock långt ifrån en vanlig vilsen svensk. Hon pratar en del thailändska, förstår det mesta, och har levt ganska mycket i ”det riktiga” Thailand. Till skillnad från mig som lever i nån slags expat-bubbla.

Den andra grundaren av familjen Thasi heter Milk, och han är född och uppvuxen i Thailand. (Ja, Milk som i engelskans mjölk. Läs mer om thailändska namn under Att bo i Thailand – Kultur & traditioner.)

Den romantiska historien om Jessica & Milk började som en oskyldig semesterflirt för många år sedan. Jessica var på semester här i Thailand med kompisen Jenny (som av en slump numera bor och jobbar i Bangkok. He he, världen känns liten. (Kolla in Jennys blogg Drömmar om Asien) ) och Milk var ute på ”turné” med volleyboll-laget. Tycke fattades… ja vi känner alla igen historien…  Och plötsligt hade den oskyldiga semesterflirten förvandlats till ett äktenskap och två små söta barn – Felizia och Zimon.

På många sätt ser jag så många likheter med Thasis. Allt bara… blev. Inget har varit särskilt planerat eller ordnat. Livet har bara skapats utifrån här och nu.

Jessica, Milk, Felizia och Zimon har hela tiden bott i Sverige, men Thailand har aldrig varit långt borta. Nu är dom här på en 3-månadersvisit för att umgås med farmödrar och kusiner och sysslingar. Och… för att känna lite grann på möjligheter att flytta hit, eller åtminstone börja tillbringa längre perioder här.

Och vi som har träffat de fyra, hoppas förstås innerligt att dom kommer tillbaka! 

.

Läs Jessicas fantastiska blogg, om livet med den thailändska familjen,
kulturkrockar och andra härligheter!

thazi.blogg.se

.

Mitt bloggande har blivit lite åsidosatt just nu. Familjebestyr, fix och pyssel har tagit över mitt liv.

I väntan på att jag kommer igång igen med mitt skrivande följer här ett fantastiskt inspirerande inlägg av den Thailands-boende svenskan Britt-Marie Bergman Saengkhamchu, också känd som Maleé.

.

onsdag 12 maj
50 år! Jag har kommit långt!

Jag är en lycklig människa. Jag hade turen att bli född i en bra, rolig och harmonisk familj. Hos oss lever man efter måttot; vill du något – gör det! Får man den känslan inetsad i ryggraden redan som barn blir livet enkelt och självklart.

Jag är enormt tacksam för min uppväxt och för min familj. Uppvuxen vid en dansloge med vanliga och ovanliga männskor blev det automatiskt lätt att acceptera folk för vad folk är. Hos oss var alla välkomna; bruna, vita, gula, nykterister och alkoholister. Min salig far verkade stundom samla på folk i trångmål. Med jämna mellanrum dök det upp rymlingar från diktatoriska länder, panka musiker, utbytesstudenter och grabbar som sökte lyckan på annan kontinent. Till oss kom tjejer som gillade killar och tjejer som gillade tjejer. Killar som gillade killar och killar som gillade tjejer. En perfekt grogrund för fördomsfritt leverne.

Idag när jag fyller hela 50 år borde jag kontemplera över mitt liv. Men det sk-ter jag högaktligen i. Jag konstaterar: Oj va roligt jag haft – Oj vad roligt jag har – Oj va roligt jag tänker ha!

.

.

Läs mer om och av Maleé:
Ging & Maleé – Blogg
Maleé Garden – Boendeuthyrning på Phuket. (Huset är anpassat för rörelsehindrade!)
Resa i Thailand – Maleés bok

.

2 dagar kvar på semestern… 2 dagar kvar till regn och rusk… 2 dagar kvar att njuta!!

Första veckan var det riktigt njuta. Då tillbringade vi nästan varje dag här hemma vid poolen och stranden.

På lördagen gjorde vi en liten utflykt. Vi åkte till Nong Nooch, en tropisk botanisk trädgård. Irene ville åka till en orkide-trädgård, och så ville hon se elefanter. Så det blev Nong Nooch. Dom hade bäggedera, plus lite till.

På kvällen var vi på thailändsk dock- och dans-show. Det var bra! Bra mat, bra show, och trevligt sällskap av en norsk tjej som Micke känner.

Inför andra veckan hade vi stora planer. Men… vi drog på oss någon form av magsjuka. Vi var inte liggandes hela tiden, men det ville liksom inte riktigt släppa. Så det blev inte mycket gjort. Långa sovmorgnar, sega förmiddagar, och eventuellt nån timme eller två vid poolen på eftermiddagen.

På fredagen fick vi besök av Mickes mamma Marianne. Hon bor också här i Thailand (halvårsvis), men nere i södra Thailand. På dagen tog vi oss iväg till Sanctuary of Truth, ett slags museum. Ett stort ”hus” byggt i trä, med skulpturer från olika tidsepoker.

Idag (lördag) var vi på Mini Siam, ett miniland med de stora kända monumenten från Thailand och övriga världen.

Det enda vi har kvar på listan nu är att äta pizza på Pizza Hut. Inte så värst thailändskt, men det var Mariannes önskemål, och Irene var inte sen att haka på. Dom har tydligen så man kan välja på en massa olika kanter – ostfylld eller korvfylld och jag vet inte allt.

Kanske jag ska hinna dricka nån Chang till också…

Hälsningar från Sven

Halva semestern har redan hunnit passera. Oj, vad tiden går… Men vad vi har haft det bra!

Vårt förra besök i Thailand blev ju kanske inte så där jättelyckat. Det var i februari tidigare i år, och då var vi här i 3 veckor. Det var nog en kombination av saker till varför det inte blev så bra då. Jag måste nog erkänna att jag var väldigt negativ till att min dotter och mitt enda barnbarn skulle bo här på andra sidan jorden. Och det gjorde nog att jag (mer eller mindre omedvetet) var ganska negativ till hela Thailand redan från början. Sen var det ju första gången jag var så långt hemifrån. Och jag var nog inte riktigt helt beredd på att allt kunde vara så annorlunda. …Eller så varmt!

Förra gången vi var här bodde Jessica, Micke och Molly i ett hus, ett hus som tyvärr låg ganska avsides. Det var svårt att ta sig någonstans och vi satt litegrann fast därute, i värmen.

Nu har dom flyttat. Dom bor i en lägenhet i ett stort komplex som ligger precis vid havet. Att bo här är nästan som att bo på hotell. Dom har som en lobby och dom har en reception. Och dom har vakter lite överallt som ställer sig upp och gör honnör varje gång man går förbi (fast på ett trevligt sätt). Dom flesta som bor i huset är västerlänningar, och det är mycket småbarn här.

Vi håller oss ganska mycket vid huset, och precis runt omkring. Förra gången var vi ute mycket mer i city-smeten, men nu tycker jag att det skönare att vara här hemma. Vi behöver ju inte ta oss iväg så mycket heller. Allt man behöver finns här! Jättebra poolområde, precis vid stranden där man kan promenera långt åt båda hållen, och en liten affär precis uppe vid vägen där jag kan inhandla min dagliga dos glass och chips.

Vid badar i havet och i poolen varje dag. Jag är duktig och simmar några längder, och Sven, som har fått lite träningstips från Micke, han springer några längder. Vi har promenerat lite längs stranden, men det är egentligen lite för varmt. Det finns ett gym, tennis-plan och squash-plan i huset också, men dom har vi inte hunnit med ännu.

Jag själv har varit bra mycket modigare denna gång än förra gången. Förra gången skulle jag aldrig ha vågat köpa mat från dessa rullande motorcykel-matvagnar, men det har vi gjort nu. (Även om jag tyvärr inte var så förtjust i det vi köpte.) Häromdagen vågade jag mig på en riktig thai-massage också. En sån där när man har kläder på sig och dom trycker och bänder och töjer kroppen. Måste erkänna att jag tyckte riktigt mycket om det. Så det ska jag hinna med några fler gånger innan vi åker hem.

Sammanfattningsvis har allt alltså varit superbra hittills. Och såklart jättekul att få tillbringa lite tid med mitt barnbarn Molly. Hon har blivit så stor. Och hon är ett riktigt litet krutpaket. Det måste hända saker hela tiden. Så det blir inget sitta och mysa direkt. Att ta hand om Molly är ett riktigt träningspass. Oftast är hon jätteglad. Hon ler mycket, busar mycket, dansar och klappar händerna. Men hon kan bli arg också. Och hon har blivit sur på mig några gånger. Då blänger hon lite argt och vinkar Hej Då, och så har hon gått bort till Sven.

Lite konstigt var det förståss i början att ha ytterligare en person i hushållet på dagarna – Mollys nanny Wandee. Men nu har jag vant mig. Och egentligen så är det ju inte jättekonstigt. Dom har det ju så istället för att ha Molly på dagis. Och faktiskt så måste jag säga att det har varit riktigt praktiskt. Jag tänkte nog att att vi skulle ha Molly mycket mer själva, men… hon är intensiv. Och på detta sätt så hinner vi ju faktiskt ligga ner och läsa ett par timmar i solen varje dag. Och det skulle absolut inte funka om Molly var med.

Hälsningar Irene