In My Shoes

Archive for the ‘I mina skor’ Category

En av mina favorittidpunkter i Bangkok är morgonen. Och som tur är för mig, så är jag ju ändå ute och traskar i princip varje morgon vid åtta. Så jag får detta ”gratis”!

Idag klev jag ut till en extra fin morgon. Klarblå himmel och riktigt svalt i luften. (Enligt thailändska mått…)

Morgnar är ju alltid lite magiska, var man än befinner sig i världen. Luften känns liksom extra fräsch. Allt är nytt. Och även om alla har bråttom till jobbet, så tycks det ligga ett speciellt lugn över oss.

Morgnar i Thailand har en sak som skiljer sig markant från morgnar i Sverige – Alla köper sin frukost från gatan på väg till jobbet! Var man än vänder sig så finns mat. Mat på gatorna finns det ju dygnet runt, men morgonen tycks vara den största mat-rushen. Och man kan givetvis köpa allt. Allt från (västerländska) mackor och hamburgare till frukt och smoothies till grillspett och thai-mat i överflöd. Thailändarna har ingen självklar frukost-mat, som vi har. Dom har visserligen rätter som är vanligare på morgonen (som en speciell typ av ris-soppa eller ris-gröt), men man kan lika gärna äta helt vanlig mat – samma mat som man äter till lunch och middag.

.

Det här är tyvärr inte en alltför ovanlig frukost för många thailändare. Friterade… ja, det mesta!

.

Själv körde jag en nyfunnen klassiker – Smoothies på lilla ”Berry Smoothie”. Där jobbar det en glad tös (som en gång var en glad pöjk), som överraskar mig med nya fruktkombinationer varje dag.

Idag blev det jordgubbar, vinbär och persika! Betyg: Väl Godkänt med plus i kanten! (Gårdagens jordgubbar och gröna äpplen ligger fortfarande på topp med Mycket Väl Godkänt.)

(Priset? 25 bath = 5kr)

.

Det är nu hela 3,5 vecka sedan vi hade fotografering ”Barnkalas” med Anna Larsson.
Tiden har runnit iväg… Men nu kommer äntligen ett urval av resultatet!

Alla bilder är tagna av Anna Larsson.

.

Vill ni se mer av Annas foton så kan ni titta på
hennes hemsida www.annalarssonphotography.com
eller så kan ni kika in på www.bildarkivet.se där dessa bilder också kommer att finnas.
(Kolla till vänster, klicka på ”Våra fotografer” och sedan på ”Anna Larsson”.)

Självklart går det även utmärkt att boka Anna för privata fotograferingar här i Bangkok.
Hon nås på info@annalarssonphotography.com .

.

Igår, på valborgsmässoafton, bjöd SWEA Bangkok  in alla
svenska familjer för picknick i Benjasiri Park.

Det blev en riktigt lyckad eftermiddag!

.

Barnen lekte för fullt i lekplatsen.

Även dom som inte riktigt ville leka fann sig en bra plats.

.

Dagens Bäst Klädda Tjej blev utan tvekan lilla Nina i sin Sverige-klänning.

.

Påskmiddag på Stable Lodge  i  SWEA Bangkoks regi.

.

Påskafton hos Anna och Niklas, med äggmålning och grillning.

.

Jag och Micke är åter på plats i Bangkok efter våra dagar i Saigon, Vietnam.

Det var en lugn resa, mycket lugn. Det blev en hel del sova, lite slappande, och lite mer sova. Det var välbehövligt.

Jag gillade Saigon. Det kändes mer västerländskt än Bangkok. Många av de saker som irriterar mig med Bangkok upplevde jag annorlunda här.
Det var renare, eller rättare sagt inte lika stökigt – mer bonat. Påminde på många sätt om sydeuropa. Husen var (ny)målade i glada färger, och man piffade till det lilla man hade. Även i de fattigare delarna så la man faktiskt lite energi på att göra fint framför sitt lilla hem.

Folket var vänliga, utan att vara undergivna eller fjäskiga.
De klär sig även lite mer som vi, i vanliga byxor och snygg tröja. I Bangkok ser alla ut som tiggare, prostituerade eller som om dom ska på viktig affärsmiddag eller plåtas för ett mode-magasin.
Ett plus i kanten får dom för att dom faktiskt använder sina ”kina-hattar”. Absolut ingen dålig turist-pryl.

Jag saknade dock storstadslivet, ett självklart centrum, och de höga skyskraporna. Där vinner Bangkok!

.

Resans frågetecken:

Inne med papiljotter?
Första gången jag såg det var när vi satt i taxin från flygplatsen. En dam på en motorbike hade en papiljott i nacken. -Ja ja, vad gör man inte för att spara tid, tänkte jag. Inte så smakfullt dock.
Ganska snart dyker det upp fler, överallt. Och dom används som… hårspännen. Alltså inte genom att snurra upp håret och få lockar, utan bara för att fästa håret i, göra en tofs helt enkelt. Den knasigaste var dock kvinnan i grönt som gjort denna tjusiga uppsättning, och satt på en bar med sina vänner.

…Och ja, jag har kollat på nära håll. Det är såna här helt vanliga skumgummi-papiljotter!

Yrke – Vågmästare?
Att man kan göra sig en enkel business av det mesta i asien är väl inget nytt. Men här fick vi faktiskt se något som vi aldrig sett förut. När mannen kom dragandes på sin stora mackapär på hjul var det inget vi tänkte på. Såg ut som en helt vanlig kärra för backar typ. Men plötsligt ropar en tjej på honom, och han rusar fram till henne med sin ”kärra”. Det visade sig att han sålde vägning och mätning.

Trafikutbildning – Gasa, tuta, kör?
Kan iofs hända att dom har utbildningen: Tuta, gasa, tuta, tuta, kör, och tuta lite mer!  Det absolut viktigaste på ditt fordon tycks vara tutan. Tuta hela tiden och så mycket du kan, så löser sig resten.
…Och lustigt nog så löser sig resten.

.

Jag och Micke ska dra iväg på en tripp till Saigon, Vietnam. Utan barnen!

Jag måste erkänna att jag inte är helt lugn i kroppen. Det är första gången jag lämnar William en natt någonsin, och andra gången jag lämnar Molly. Första (och enda gången hittills) var när jag låg inne på sjukhuset när William föddes. Men nu blir det första gången som vi är borta båda två, både jag och Micke, under tre dagar.

Men det ska givetvis bli jätteskönt. Och jag kan inte säga att jag är speciellt orolig för barnens skull, mest för min egen. Farmor Marianne finns på plats, och har varit här i två veckor. Och så jobbar ju nanny Ahnow hela dagarna, och bor ju precis granne med oss om något skulle strula.

Nej, dags att packa. Vi måste dra oss till flygplatsen vid 05.00.

- Bye bye mina små snuttisar!

.

Idag var det äntligen dags för vårt spännande modelljobb ”Barnkalas” i Emporium-parken.

De viktigaste modellerna var såklart barnen – Molly, William, Nadja, Enya, Olof, Nisse, Paola, Rebecca, Alexander, Zoe och Vincent.
Och så hade vi några föräldrar (och en farmor) som fick agera statister – Jessica, Micke, Marianne, Hans, Peter, Tessan occh Lasse.

Fotografen var som tidigare nämt en svensk tjej vid namn Anna Larsson, som bor och jobbar här i Bangkok.

Anna hade förberett vårt kalas med muffins och kakor och saft och ballonger och allt annat man kan behöva. Resten löste sig självt!

Nu väntar vi alla med spänning på att få se resultatet. Men den som väntar på nåt gott…
Jag lovar att ni alla ska få se. Om en vecka kanske!

.

Vill ni se mer av Annas foton så kan ni titta på
hennes hemsida www.annalarssonphotography.com
eller så kan ni kika in på www.bildarkivet.se där våra bilder sedan kommer att finnas.
(Kolla till vänster, klicka på ”Våra fotografer” och sedan på ”Anna Larsson”.)

Självklart går det även utmärkt att boka Anna för privata fotograferingar här i Bangkok.
Hon nås på info@annalarssonphotography.com .

.

Det låter väl spännande… Men det var långt därifrån. Jag vet faktiskt inte ens var jag har varit, och jag kan inte säga att jag direkt bryr mig. -Japp, jag har varit på en klassisk Visa Run.

Pga alla omständigheter med graviditeter och barn och sånt, så har vi aldrig lyckats få till att skaffa mig ett non-immigrant-visum på Mickes arbetstillstånd. Så jag har kört på turistvisum och köpt mig förlängningar. Igår var det dags för nästa förlängning, och vi åkte som vanligt till ”vår” legal counsellor i Pattaya som fixat detta åt oss. Men… nu har dom fått stopp från högre ort, och denna typ av förlängning som jag har gjort är (tillfälligt) stoppad. Hon kunde givetvis lösa det ändå, men det skulle kosta typ det tre-dubbla.

Eftersom jag ändå har varit tveksam till att fortsätta denna halvskumma visum-lösning, så var det väl på många sätt lika bra. Nu måste vi tag i att lösa detta ordentligt!

Men först måste jag skaffa fler dagar. Jag måste ut ur landet. Som tur är så finns det mängder av olika färdiga visumresor. Det är liksom bara att hoppa på. Så det fick bli en snabb tripp till Kambodja med Jack Golf. Micke har åkt med dom tidigare, så vi visste att det var helt ok.

Kl. 04.00 imorse klev jag ut från vårt hus och vandrade upp mot Sukhumvit.

Så fort jag närmade mig, så fanns där personer som tog emot mig och visade mig i rätt riktning. Jag fick hjälp att fylla i de papper jag behövde, fick en flaska vatten och en bulle, och fick sätta mig på  bussen.

Efter en tretimmars-färd var vi framme vid gränsen till Kambodja. Där fick vi kliva av bussen, och gå över gränsen.

På andra sidan fanns redan personal från Jack Golf. Dom tog hand om våra pass, och visade oss till ett hotell där vi åt frukost.

En timme senare var det dags att gå tillbaka. Vi fick tillbaka våra pass, med stämplat Kambodja-visum och hela kitet klart, och så traskade vi över gränsen igen. In i bussen, och tre timmar senare tillbaka i Bangkok. Klart!

15 dagar till i passet!
Om 1,5 vecka åker jag och Micke på en mini-semester till Vietnam
för att skaffa nya visum.

 .

På söndag ska vi få vara med om en lite spännande grej. Våra barn ska vara med på en fotografering!

En av de personer som jag har jobbat med här nu på slutet är fotograf, och hon behöver nu lite nya bilder till arkivet. Så vi ska vara med och agera barnkalas här i någon park på söndag.

Efter förra veckans träff med Svenska Barn Bangkok  i Lumpini Park, så har vi alla inblandade dragit öronen åt oss lite när det kommer till parker. Det blir varmt! Det blir riktigt riktigt riktigt varmt! Och nu under denna vecka så har både temperaturen och fuktigheten klättrat ytterligare. Det kommer alltså antagligen att vara ännu varmare i parkerna denna helg än vad det var förra helgen.

Lösningen heter såklart att köra på morgonen. Det är vi alla redan slående överens om. Så vi ska försöka att ha alla på plats tidigt.

Men sen har vi ju också ett helt drös med olika parker att välja på. Vissa kanske är… ”luftigare”? Jag tog med mig svärmor ut på park-rekning.

.

Vi började med Benjakiti Park, som ju ligger här precis där vi bor i Asok. Det är en av Bangkoks nyaste parker, och kännetecknas av den stora sjön. På ena sidan av sjön finns lite grönområden och liten lekplats och sånt. Väldigt fint är det.

Men… -Nej! Den öppna ytan över sjön hjälper inte ett dugg. Inga svalar vindar nådde våra stackars fuktiga pannor. Och sen är det helt företag att hitta in och ut ur parken. Ingen trevlig sits när man går där i stekande sol, och känner paniken börjar smyga på en. Instängd! Vi kom fram till att det (iaf denna dag) endast fanns två öppningar – en på vardera kortsida av parken. Så det var bara vackert att traska.

Benjakiti Park blev petad.

.

Nästa park på listan var parken med det förvirrande liknande namnet – Benjasiri Park, också känd som Emporium-parken eftersom den ligger precis bredvid det stora shoppingcentret Emporium.

Redan innan vi hade klivit in i parken kände vi att vi hade en vinnare. Parken ligger nämligen precis nedanför skytrain-stationen. Promenaden från air-condition och in i parken är alltså bara nån minut eller två. Det gillar vi! Dessutom så har dom rejält kioskutbud nära till hands.

Parken är ganska liten och bjuder väl inte på några sensationer i naturupplevelser. Men av alla de parker som jag har besökt här i Bangkok, så måste jag nog ändå säga att den här vinner. Det beror ju givetvis på vad man vill ha ut av sin park… En romantisk picknick på tu man hand är väl inte optimal i Emporium-parken. Detta är en aktiv park. För oss med barn är den perfekt. Två fina (och nya) lekplatser. Träningsutrustning på flera ställen. Skateboard-park. Och ofta någon form av event som pågår – idag var det Nike som var på plats för att lansera nya skor. Parkens placering och lättillgängligheten ger givetvis många många plus i kanten.

.

Vinnaren är utsedd!
Fotografering ”barnkalas” blir på söndag morgon i Emporium-parken.

.

Mitt nyårslöfte – Skaffa mig en bättre kropp, har inte helt oväntat gått helt åt skogen. Det har i själva verket gått mer åt skogen än vad det någonsin gjort förut. Igår när jag av en händelse  passade på att väga mig (vilket jag sällan gör), så visade vågen på den högsta siffran någonsin.

Jag är alltså uppe i ett nytt rekord. Jag har aldrig vägt så mycket som jag gör nu, förutom när jag varit gravid förstås.

Nyårslöftet var iofs delvis att gå upp i vikt. Men inte så här. Jag skulle träna och bygga muskler. Nu har jag istället gått från ett benrangel till rekordtjock på 3 månader. Det måste nästan vara ett rekord i sig.

Ursäkterna har varit många. Det har varit extremt mycket att göra. Till och med så mycket att det inte bara är en dålig ursäkt. Många dagar har försvunnit helt - Från ett jobb till ett annat, sen snabbt hem för att duscha och lägga barnen, och sen iväg på nästa grej. När det sedan väl har dykt upp nån ledig tid, så har total utmattning tagit över.

En annan potentiell bov i dramat har ju varit den där p-staven. Den som för nu två veckor sedan åkte ut. Och resultatet?
-Förutom då att jag har lyckats gå upp ytterligare 2 kilo i vikt, så ser jag markanta förbättringar. Jag känner mig framförallt mycket mer behaglig i kroppen, mycket mer… mysig.  Min hy är redan mycket bättre, och mitt konstanta blödande är helt borta. Vad kommer till tröttheten så vet jag inte ännu. Våra små rara barn bestämde sig nämligen i samma veva för att dom skulle börja sömnvägra och skrika hela nätterna. Givetvis så orkar dom ju inte varje natt. Så dom kom tydligen överens om att köra varannan.

Barnen tycks ändå nu ha lugnat ner sig, och jag och Micke har kunnat njuta av iaf två nätters sömn.

Vi har även bytt rum med barnen (som från början fick det stora sovrummet = halva lägenheten) i hopp om att kunna utnyttja den på ett bättre sätt. Det kan väl låta lite ologiskt men det funkar faktiskt, även om det mest är psykologiskt. Vi är inte längre så bundna till vad vi kan göra och inte kan göra när barnen är vakna respektive sover. Det har gett oss mer tid.

Dessutom har vi i vårt nya stora sovrum lyckats få till ett litet gästrum. Jo visst. Våra gäster slipper numera ligga på soffan i vardagsrummet. Man får faktiskt till och med en hel dubbelsäng-resårmadrass. Den går in, vi har testat! Och madrassen står i väntan på gäster i vårt nya förråd, som tidigare var mitt och Mickes badrum. Men eftersom det numera står oanvänt innanför barnens rum, så får det agera förråd. 

Första besökaren till vårt nya gästrum blir Mickes mamma, som nästa vecka kommer på en välkomnande 2-veckorsvisit.

Kanske ska vi då hinna fortsätta med den där pilatesgrejen vi påbörjade. Vi ligger ju bara 2 månader och 2 veckor efter…

.