In My Shoes

Archive for the ‘I mitt huvud’ Category

Efter att inlägget ”Pattaya i hetluften” missuppfattades lite (i ett annat forum än här på In My Shoes) så kände jag att det kanske var läge att förtydliga lite:

Ironin är givetvis inte alltid enkel… Men det var alltså inte Norges norrmäns oförmåga att sätta sig in i andra människors levnadsförhållanden  jag var ute efter, utan Pattayas norrmäns. Att det i det här fallet handlar om just norrmän är givetvis en slump!

Att vara i Pattaya förändrar människor, även mig. Aldrig trodde jag att jag skulle… inte försvara, men känna en sån stor förståelse för prostitutionen som jag nu ändå gör.

Många av de män som valt att bosätta sig i Pattaya har dock dragit det ett par steg längre. Dom inte bara förstår det. Dom tycker att det är helt jävla fantastiskt bra. Det dom inte förstår, är att människor utanför Pattaya Thailand inte ser på det på samma sätt som dom gör.

Glöm prostitutionen några minuter. Vi snackar människovärde istället. Är jag mer värd bara för att jag råkar vara född i Sverige, där möjligheterna för mig att utbilda mig har gett mig mer pengar och mer kunskap än vad en person i Thailand har? Om denna thailändska person hade blivit adopterad och också växt upp i Sverige, med samma möjligheter som jag haft, hade den personen varit mer värd då?

Vi vet alla vad vi ska svara: Nej! Men allt vi gör tyder på att vi ändå tycker: Ja! -Jag som rik västerlänning är mer värd än vad du som fattig thailändare är.

Många av männen i Pattaya ser på sig själva som någon form av gudar. Saker som inte är okej hemma blir plötsligt okej här, för att dom har pengar. Dom ser sig själva som någon slags frälsare som gör dessa thailändska kvinnor en stor tjänst genom att ha sex med dom och betala några futtiga kronor. Kvinnorna ska vara tacksamma! Utan männens sex-pengar skulle dom och deras barn svälta.

Så vadå, är Jessica för eller emot prostitution? -Hon är emot! Inget snack om saken! Däremot är hon fullt medveten om att en total avskaffning imorgon knappast skulle lösa problemen för dessa kvinnor och deras familjer.

Min huvudsakliga anledning att vara emot handlar om människovärde och mänskliga rättigheter. Jag (som icke-buddhist) tror inte att jag har ”förtjänat” det här livet som jag nu lever. Att jag blev jag är bara en stor slump. Och att jag inte blev född som en fattig flicka i Thailand är en stor slump. Att jag idag sitter hemma framför min dator i vår lyx-condo och blickar ut över i havet, istället för att sitta uppsminkad i allt för lite kläder på en av stolarna på Soi 6 10 minuter härifrån, är alltså bara en slump. En slump jag givetvis är väldigt tacksam över, men ändå en slump.

Jag är inte mer värd än vad dom är. Varken mina pengar eller mina år i skolan ger mig ett högre människovärde än vad dom har.

När man pratar prostitution pratar man ofta mänskliga rättigheter. Man pratar om alla människors rättighet till sex. Och man pratar ofta äldres och handikappades rättighet till sex. Prostitutionen möjligör denna rättighet. Däremot pratar man aldrig om kvinnans rättighet att slippa ha sex med någon hon inte vill. -Men hon vill ju, hon får ju pengar. Exakt! Ta bort pengarna, och vad blir kvar då? En kvinna som inte vill ha sex med någon men har det ändå. Är det människovärde?

Enda anledningen att den här kvinnan är med dig i Pattaya istället för med sina barn i Isaan är för hon inte har nägra pengar.
Enda anledningen att den här kvinnan är med dig i Pattaya istället för med sina barn i Isaan är för att Du har pengar.

Att vara i Pattaya förändrar människor, även mig. Aldrig trodde jag att jag skulle… inte försvara, men känna en sån stor förståelse för prostitutionen som jag nu ändå gör.

Många av de män som valt att bosätta sig i Pattaya har dock dragit det ett par steg längre. Dom inte bara förstår det. Dom tycker att det är helt jävla fantastiskt bra. Det dom inte förstår, är att människor utanför Pattaya Thailand inte ser på det på samma sätt som dom gör…

.

I Sverige har det varit ganska tyst om det ökända Pattaya ett tag (så vitt jag vet). I Norge däremot är det just nu förstasides-nyheter var och varannan dag. Och visst är det väl svårt att inte ha några kommentarer om detta…

Det är framförallt den norska kvällstidningen VG (Norges svar på Aftonbladet) som har stått för löpen. ”Pattaya – Syndenes by”, ”Ferieparadis for bodybuildere”, ”Norske barer i Pattaya samlingspunkt for norske kriminelle”, ”Norsk feriesenter for funksjonshemmede tar beboere med på Go-Go-barer”.

För att väga upp lite har man även gjort ett par artiklar i stil med ”Pattayas lyse sider”. Men det är inget snack om saken vilken framställning av Pattaya man satsat på. Och det är väl inte dess ”lyse sider”…

Det senaste i norsk media är nog ändå bland det mest komiska (och tragiska) jag har sett!

För att få bukt med den ”orättvisa” bild av Pattaya som visats upp, så har en norsk barägare bjudit ner ett TV-team för att göra ett film-reportage om det ”riktiga” Pattaya, utan allt skitsnack om barer, droger och prostitution. Filmen som fick namnet ”Pattaya for mine føtter” sändes på norsk TV den 1 februari, och efterdyningarna är helt fantastiska.

Dom senaste löpen på VG är nu ”Kjøper jenter på norsk bar” och ”-Jeg er ingen hallik”. Och den som menar att han ”er ingen hallik” är just den barägaren som ligger bakom att hela filmen blev gjord över huvudtaget.

Filmen fick helt enkelt inte det resultat som barägaren hade väntat sig. Här bjuder han ner norsk TV för att visa upp det ”riktiga” livet i Pattaya. Vi får följa honom i hans bar, med tillhörande Go-Go-del. Vi får följa honom en vanlig utekväll med polarna på Walking Street. Vi får höra lite ”on-camera”- och ”off-camera”-snack. Och vi får följa med en av de (100!) thai-tjejer som jobbar i hans bar. …Och så blir det så fel… Norska folket var inte positiva. Och många av landskamraterna i Pattaya har inte heller varit helt nöjda. ”Pattaya for mine føtter” har knappast varit till Pattayas fördel. 

Så hur kunde det bli så här? Och den självklara frågan för alla boende i Skandinavien – Hur korkad är han?

Här följer min teori: 

Pattaya är en mycket mycket speciell plats. Med Go-Go-barer och ”vanliga” tjej-barer i varannat gathörn, med halvnakna ”frilansare” på strandpromenden en vanlig vardagseftermiddag, och med äldre slitna västerländska män gåendes hand i hand med unga, vackra thailändska tjejer på stan, är det lätt att tro att man ska känna stark avsky för staden. Men det är inte så enkelt… Att mötas av en sån extrem bild som Pattaya ger, är på många sätt för mycket för att ta in. Det är som att kliva in i en film, illusionen är total, och verkligheten utanför flyter längre och längre bort. Pattayas nattliv blir en sån naturlig del av vardagen, att man till slut glömmer att andra människor inte lever på samma sätt.

Att vara (äldre) man i Pattaya blir normen. Att gå på barer blir normen. Att ”ta sig” unga, fattiga outbildade thai-flickvänner blir normen. Och att betala dom en tusenlapp eller två (några hundra kroner) för att tillbringa natten tillsammans med dom blir normen.

När människor utanför sedan ”klagar” på detta, så förstår man inte. - Det här är ju vårt liv. Det här är normalt. Det här är naturligt. Ni måste ha missuppfattat allt.

Och jag tror att det var precis det som hände i den norska barägarens fall. Han förstod inte missnöjet som riktades mot Pattaya från Norge. Så han skulle minsann visa dom hur fantastiskt bra det egentligen är. Vad han aldrig förstod var att det som det norska folket hade problem med, var just hans ”normala” Pattaya.

Och det är precis samma sak som har hänt i övriga reportage skrivna om Pattaya i norsk press. För även om en stor del av den norska populationen i Pattaya just nu inte är överlyckliga över filmen som sändes på TV, så har dom allra flesta suttit i precis samma situation själva. Åtskilliga norska forum har diskuterat den ”orättvisa” bilden som förmedlats i norsk media. Man diskuterar gärna den enskilda människans rättighet. Den enskilda människans rättighet att besöka Go-Go-barer. Och den enskilda människans rättighet till sex.

Den enskilda människans rättighet..?.. Ja, inte är det då den enskilda thailändska kvinnans rättighet till (vad vi för oss själva anser vara) ett värdigt liv man diskuterar. Då handlar det bara om hennes rättighet att prostituera sig…

.

Läs mer på VGs hemsida 
www.vg.no/nyheter/utenriks/artikkel.php?artid=583649 
Där finns även ett filmutdrag från ”Pattaya for mine føtter”.
Det kan dock vara strul att se på det utanför Norges gränser, pga upphovsrätten.
Funkar ibland, funkar inte ibland.

Eller ta helt enkelt och googla ”Pattaya for mine føtter”.
För den som vågar så finns filmen ute för nedladdning.
Det är ju såklart dock inget som jag skulle rekommendera någon att göra…
… Men jag rekommenderar starkt att se den!
Norskan är inte alltid helt enkel att förstå.
Men en bild säger ju ändå alltid mer än tusen ord.

Välkomna att ta del av mitt liv!

.

Under många år (innan barn och Thailand) var baren mitt andra hem. Inte så mycket högljudda discon med massor av folk. Jag tyckte om baren. Ett välbesökt ställe var Björnstugan i Örebro. Jag åkte dit direkt efter jobbet vid halv tio, när det fortfarande var i princip helt tomt. Ofta blev jag uppmött av Erika eller Petronella, och sen satt vi i baren, hela kvällen. Vi flyttade aldrig på oss, vi bytte aldrig platser. Om vi skulle på toa gick vi alltid i omgångar, så att den ena alltid satt kvar.

Baren blev vårt revir. Vi var där först, vi var där sist. Vi såg alla som kom in, och alla skulle någon gång under kvällens gång behöva passera oss.

Jag minns att jag flera gånger tänkte att det skulle vara det perfekta jobbet. Tänk om någon skulle anställa mig för att jobba som bartjej. En tjej som inte gjorde mycket annat än att vara i baren. Dra in lite folk, vara trevlig och prata, göra baren till ett bättre ställe.

Inte visste jag då att jag ett par år senare skulle bo i ett land där just den verksamheten existerade… Med ett par modifikationer förståss.

I de flesta barer i Thailand jobbar det bartjejer. Dom jobbar inte som bartenders, dom jobbar inte som glasplockare eller städare. Dom jobbar som bartjejer. Deras jobb är att dra in mer folk till baren, och det är deras jobb att underhålla gästerna. Dom får ganska låg grundlön, men de får oftast dricka gratis. Och dom får provision på drinkar som gästerna köper till dom. Och… dom får del av den avgift som betalas till baren för att ”köpa ut” tjejen.

Japp! Det är nämligen det hela verksamheten går ut på. Nöjda gäster. Varje mans dröm! Ett par timmar i baren, uppassad och uppvaktad av en av de sötaste och raraste tjejerna du någonsin sett. En tjej som dessutom är villig att följa med dig från baren, bara du betalar en liten ersättning till baren för att hon inte kan jobba mer den kvällen. Ni kan gå tillsammans och äta middag, eller kanske en romantisk promenad på stranden, eller kanske hon är villig att följa med till ditt hotellrum. Den perfekta semester-flirten!

Jag – en bartjej. Orden har fått lite ny innebörd…

Egentligen har jag aldrig varit så mycket för sånt här med nyårslöften. Bara ett sätt att göra sig ännu mer besviken på sig själv. Förra årets ”Jag ska lära mig (lite) thailändska!” gick ju som väntat. Höll ca 20 minuter.

Så kanske är det inte det faktum att det är ett nytt år som har fått en sån väldig fart på mig. Jag tror egentligen mer att det handlar om bebis-stress. Snart, antagligen när man minst anar det, kommer nummer 2 att ploppa ut. Och då är slut på ”möjligheterna”, i alla fall om den nya har någon som helst likhet med den första. Så det är nog mer ”nu eller aldrig” som har påverkat mig, mer än att jag för första gången någonsin har lyckats få till mina nyårslöften.

Länge länge länge har jag tänkt att jag ska ta tag i en del saker runt mig här i Thailand, men… Sedan i fredags har jag dock tagit igen 1,5 års slöande. Googlande, mailande och ett par telefonsamtal har lett mig en bra bit på vägen. Idag kommer hon tillbaka, hon som jag en gång gav upp på. Bollen är satt i rullning. Det ska bli spännande att se var den leder…

To be continued…