In My Shoes

Archive for the ‘Thailand’ Category

Vår surrealistiska situation här i Bangkok fortsätter. Solen skiner och vi är snustorra om fötterna, samtidigt som vi omringas av höga vallar av sandsäckar, och folk som bor i utkanterna av stan och kommer in för att jobba kliver upp från tunnelbanan iförda lårhöga gummistövlar.

Igår (söndag) bestämde vi oss för att åka dit. Dit där allt det där som det pratas så mycket om finns.

Vi tog tunnelbanan och åkte bort till Lat Phrao, inte jättelångt från Chatuchak-marknaden som de flesta känner till. Lat Phrao är väl vad vi skulle kalla ett helt vanligt medelklassområde. Vi känner flera som bor där, och det är hit många västerlänningar som tröttnar på att leva ”mitt i smeten” flyttar. Lite typiskt svenskt helt enkelt, fast med thailändska mått…

Det var lite svårt att föreställa sig vad vi skulle mötas av. Vi vet ju att det finns vatten. Vi har sett bilder. Men jag hade ändå inte väntat mig detta.

.

Utgången från tunnelbanan

Det var en vacker dag. Solen lyste och alla (få) vi mötte var på strålande humör. Det känns lite hemskt att säga det, men det hela var lite… mysigt.

Mollys första kommentar när vi kom upp från rulltrappan var ”Look, big swimming pool!”.

.

Fredagens höjdpunkt under slummen-besöket förtjänar ett helt eget inlägg!

Vi höll nästan på att missa det… Annika tänkte inte på det förrän vi var på väg ut, så vi fick gå tillbaka. Och väl tillbaka, så visade det sig vara stängt.

Men som tur var så råkade de vara precis där nere för att sopa (om jag inte minns helt fel). Så vi smög oss fram, och fick komma in på en specialvisning.

Tee Chingchai (som egentligen heter Chingchai U-domcharoenkij, ibland stavat Chingchai Udomcharoenkij) är en av Thailands kända konstnärer. Hur stor han är vet jag inte riktigt. Men tillräckligt! Han har blivit prisad av drottningen, och gjort flera uppmärksammade porträtt av henne. 

Bilden lånad från Manager Online

Men det kvittar för min del. Han har en mer intressant historia än så…

Först och främst så gör han enligt mitt tycke och smak fantastiska målningar. Helt min stil!

Under oroligheterna 2008, när ”De Gula” ockuperade flygplatsen, så var Tee Chingchai där, och… fick sin högra hans bortsprängd – givetvis den handen han målade med. Han fick även en rejäl skada i halsen/bröstet, som gör att han idag inte kan prata ordentligt.

När Tee Chingchai vaknade upp på sjukhuset och var så på pass stark att han kunde lyfta på huvudet, tog han fram papper och papper och började genast rita med vänster hand. Detta är den bild han gjorde.

Tee Chingchais öde är givetvis (tyvärr) en del av hans framgång. Men det är han värd! De ständigt uppmärksammade frågorna är hur gamla tavlorna han har är – Är de målade med höger hand? Eller med vänster?

Vykort som jag fick av självaste konstnären

Det som ytterligare gör att Tee Chingchai växer i mina ögon, är det faktum att det är här han väljer att bo - i KlongToey-slummen. Han har garanterat tillräckligt med kulor för att bygga sig det där ”tjusiga huset”, som för många thailändare är allt livet handlar om. Men Tee Chingchai lever kvar här i slummen i all sin enkelhet med sin fru och sin son. Man undrar ju om grannarna är medvetna om de förmögenheter som hänger där inne på väggarna..?..

Det måste också tilläggas att Tee Chingchai inte var på flygplasten den där gången 7 oktober 2008 för att protestera mot de gula. Nej, han var en av dem - De som generaliseras som de rika, som bara bry sig om de rika.

.

Tee Chingchai har alltså detta egna lilla galleri i sitt hem vid KlongToey-slummen. Just nu denna stund så håller de stängt och mycket är bortplockat, pga eventuella översvämningar. (Såklart!) Men när de har öppet så har de öppet varje dag, hela dagarna, med undantag för en stund på eftermiddagen när de hämtar sonen på skolan.

De har ett litet fik här på bottenvåningen, så det är enkelt att bara kika förbi. Man behöver inte göra någon överdrivet stor grej utav det. 

Att ta sig hit kan också vara den perfekta anledningen att få åka till slummen. Det är givetvis något jag önskar alla att se. Men det känns väl inte alltid jättebekvämt, varken för en själv eller för de som bor där, när turister med stora kameror vallfärdar för att fotografera sig själva med fattiga människor. Men man kan alltid åka till Tee Chingchais galleri!  

.

Priserna på Tee Chingchais tavlor tycks vara överkomliga. Vi frågade bara på ett par stycken. Mellan 30.000 och 60.000 bath (6.000-12.000 kr). De är väldigt stora! Men alla kan ”vikas ihop”, så man enkelt kan frakta dem.

 .

Idag har jag äntligen varit på ett snabbt besök i KlongToey-slummen. Jag har varit bekant med området och flera av människorna som bor där genom Annikas blogg 50+ i Bangkok. Men det har aldrig blivit av att jag varit där själv… Förrän idag!

Med på beöket var Eva, som bodde här i Bangkok för några år sedan, och nu har varit här på en kort semester med familjen. Och så träffade vi upp Moa, en ung tjej som bestämde sig för att åka till Bangkok ett par månader för att bo och jobba som volontär i slummen. Läs Moas blogg – Moa. C’est Moi.  Intresssant och underhållande!

.

KlongToey-slummen bjuder givetvis på en del tragiska vyer…    

…men vi har en hel del ljuspunkter också.

Här har vi exempelvis den störtsköna Poo, i färd med dagens elever i hennes matlagningskurs Cooking with Poo.

.

Fortsättning följer…

.

Stunden är nära. Lyckan är total.
Imorgon öppnar IKEA sitt första varuhus i Bangkok, Thailand.

Förra veckan kom IKEA-katalogen. Tyvärr fick vi inga hit till vårt hus… Men det fantastiska tillskottet i vänner-kretsen Anna lurade till sig en extra från någon stackars granne.

Jessica är lycklig!

www.ikea.com/th/en

.

Här bjuds lite thailändsk IKEA-reklam!

 .

Frågorna är många – Vad händer? Ligger hela Bangkok under vatten? Kommer ni att klara er? Varför drar ni inte därifrån?
Nähä, är det inte så farligt? Kan vi åka dit på semester?

Man söker svar – svart eller vitt. Ligger Bangkok under vatten? Eller är allt som vanligt?

Svaret är: Nej!
Nej, Bangkok ligger inte under vatten. Och Nej, allt är inte som vanligt. Verkligheten är givetvis någonstans däremellan.

Situationen är såklart svår att förstå för alla som inte är här. Den är svår att förstå även för oss som är här. Och smått surrealistisk.

Personligen har jag inte sett en droppe översvämningsvatten (…i Bangkok. Jag såg lite lite i lördags när jag åkte till Kambodja.). Vi ser bilder. Samma bilder som alla hemma i Sverige ser. Och bilderna som visas upp stämmer givetvis inte alltid överens med texterna. Man skriver rubriker där man talar om centrala Bangkok, men visar bilder som är tagna någon helt annanstans.

Myndigheter har gått ut och uppmanat folk att resa ifrån Bangkok. Så varför är vi kvar?
-För att vardagen fortsätter!

Folk som inte behöver vara i Bangkok gör helt klart bäst i att inte vara här. Inte för att det skulle vara fara för deras egna liv. Det är bara väldigt opraktiskt. Bangkok är överfullt redan som det är. OM någonting skulle hända, så är det givetvis enklast om det inte kryllar av folk.

De stora internationella skolorna har stängt. Och det är inte för att de alla ligger under vatten! (Även om vissa faktiskt ligger lite kritiskt till.) Det är helt enkelt för att förenkla allt.

De som inte behöver jobba eller kan jobba någon annanstans ifrån gör helt rätt i att lämna stan.

Men för de allra flesta så fortsätter vardagen. Samhället måste fortfarande fungera. Landet måste fortfarande producera. Folk måste givetvis jobba på som vanligt.

Vi kan inte släppa allt bara för att något kanske kommer hända. Det skulle vara som att ingen jobbade i Sverige under vinten för att det kanske kommer att bli en rejäl snöstorm. Fram tills vi ser att stormen verkligen kommer, så fortsätter livet som vanligt. Men det är klart att vi är beredda, på snöstormen och på översvämningen.

Vi har nu levt med översvämningen runt husknuten i 3 veckor. Varje dag är ”dagen-det-ska-hända”. Hittills har prognosen spruckit varje gång. Vi är fortfarande torra. Detta kommer att pågå i minst 1-2 månader till. Kanske kommer det komma in vatten i Bangkok. Kanske kommer det inte att göra det…

Alla som inte behöver vara i Bangkok, ska givetvis inte vara här. Men man kan inte stänga hela stan, bara för att något kanske eventuellt kommer att hända under dessa 2-3 månader som översvämningen härjar runt Bangkok-området. Det skulle verkligen bli kaos. Fatta vilka (ekonomiska) konsekvenser det skulle få.

Nu efter helgen har läget dock förändrats lite. Som framgått även i svenska tidningar så har vi haft högvatten, det högsta högvattnet hittills. Det har varit det stora testet! Men hittills så har det gått bra.

Det innebär givetvis inte att centrala Bangkok är helt säkrat. Men prognosen ser mer positiv ut.

Ingenting skulle ju förvåna nu om (svensk) press går ut med stora löp och säger att pådraget i Bangkok var totalt överdrivet, och att det nu är riskfritt att åka dit. Sånt säljer! Svart eller vitt. Som alltid…

Men så är det givetvis inte. Vattenmassor ligger fortfarande runt hela Bangkok, och kommer att göra så i 1-2 månader till. Det finns tusentals med hemlösa ”vatten-flyktingar”. Massor med fabriker är stängda. Folk har förlorat sina jobb. Och vattnet drar fortfarande fram…

Även om inte vattnet kommer in i centrala Bangkok så pågår detta fortfarande. Och det kommer att ta många månader innan Thailand är på fötter och allt är som vanligt igen.

Alla bilder är från Asok/Sukhumvit, lördag och söndag.

.

Det har kommit lite frågor om det här med sjukdomar och sånt som kommer med översvämningarna. -Och nej, det är inget som oroar oss! Varningarna riktar sig inte i första hand till oss västerlänningar, utan till det drabbade (ofta obildade) thailändska folket. Vi behöver inte varningar i form av att inte äta rått kött eller bada i översvämningsvattnet. Men självklart skriver inte tidningar att det är såna varningar det handlar om, utan får det hellre att låta som att en luftvåg av sjukdomar är på väg in över Bangkoks gator.

 Titta gärna på den fjärde filmen av fantastiska RoosuFlood.

Flood Ep. 4 – ”Start dealing with the flood”

.

Någon riktigt duktig människa har knåpat ihop små filmer om översvämningarna i Thailand. Dom riktar sig framförallt till boende i landet, men kan absolut ses av alla – speciellt den första. Bra, pedagogiskt och informationsrikt!

Filmerna är på thailändska, men alla har engelsk text.

.

Ep. 1 – Om översvämningen (Finns ingen översättning av titeln)

”.

Ep. 2 – ”Make a rough estimate of the situation yourself”

.

Ep. 3 – ”Start with flood preparation”

.

Alla filmer finns samlade på http://www.youtube.com/user/roosuflood .
Kan hända att dyker upp ännu fler filmer.

.

Vi har fortfarande torrt om fötterna runt Asok/Sukhumvit. Frågan är dock hur länge till. Det har dragit ut länge på tiden…

För alla som inte har hängt med riktigt så har vi alltså översvämning i Thailand. Det värsta på lång tid. Bangkok hade redan varit drabbat, om det inte var så att man medvetet hade hindrat vattnet från att komma in. Det finns mycket (pengar) som kan gå förlorat i Thailands huvudstad.

Problemet är dock det att vattnet på något sätt måste bort. Och enda vägen tycks vara genom Bangkok.

Det ligger mycket politik i det hela. Allt får vi vanliga dödliga givetvis inte veta, och det vi får veta fattar vi ändå inte mycket av. Det handlar om vilka områden man ska ”offra”. Först bestämdes att alla kanaler (som man alltså medvetet hållt stängda) skulle öppnas. Men sen skulle man bara öppna vissa. Och sen var det alla igen. Och sen… Ja jag vet inte, och det spelar väl heller inte så stor roll längre. Vattnet måste ut!

Här hemma hos oss är vi fortfarande torra. Men jag kan inte säga att vi känner oss särskilt välsignade för det. Anledningen att vi är torra är ju för att andras hem ligger under vatten.

Flertalet av mina thailändska vänner på DIAKRIT har bott på hotell i över en vecka. Många har sina hem i områdena runt Bangkok. Ett par dagar innan företaget gick in och anordnade hotell för alla drabbade, så vadade dom (vissa upp till knähöjd) genom detta vatten för att kunna ta sig till jobbet. Ingen gnällde dock. Dom visade bilder och skrattade. Vad ska man göra…

Rätt vad det är så får nån ett telefonsamtal, hoppar upp från stolen, och säger att dom måste hem för att att hjälpa till att flytta saker upp till nästa våning i huset eller skjutsa föräldrar någonstans. Några timmar senare är dom tillbaka på jobbet. Stunder som dessa avgudar jag verkligen det thailändska folket.

.

Varje dag är ”Dagen då det ska hända”. Men aldrig händer något… Men idag har ändå varit lite speciell. Det har varit större pådrag runt omkring på Sukhumvit. Flera små butiker och restauranger har redan under veckan som gått bunkrat upp med sandsäckar, och vissa har även murat runt sina ingångar.

Men idag har flera varit ute. Det har ökat rejält! Man murar överallt och plastar in allt man kan.

Vi har till och med fått ett litet lager som ligger redo bredvid vårt hus. Och flera har valt att köra upp sina bilar från garaget och ställt dem på upphöjnaden framför huset.

.

Flera skolor gick redan igår ut med att man kommer att hålla stängt fram till måndag 7 november. Många av våra Bangkok-vänner har valt att lämna storstan på obestämd tid och åkt till beachen istället. Idag skickade dom hem våra barn kl 12, och har stängt vår lilla kindergarden på gatan. Imorgon, fredag och måndag är ”extrainsatta nationella helgdagar”…

Det känns lite konstigt att säga det högt. Men varje morgon så hoppas jag nästan på att se vattenmassorna ligga nere på gatan. Ju snabbare det kommer, desto snabbare är det över. Det måste bli ett slut på detta!

.

En fantastisk sak med att strosa runt på Bangkoks gator (förutom all maten förstås!) är alla kläder och skor och tavlor och lampor och blommor och hårspännen och nyckelringar och… ja ALLT, som säljs på gatorna.

Det är ett himmelrike (eller ett helvete) för den med shopparfingrar. Jag tillhör (lyckligtvis) inte själv den kategorin människor, och nöjer mig oftast med att bara titta på alla prylar och pinaler.

Men visst händer det att även jag råkar ut för lite spontanköp mellan varven. Och det hände till exempel idag!

Idag slog jag till  på en liten mobilpåse att hänga runt halsen.

 Jo, det stämmer – 29 bath kostade den! (5-6 kr)

.

En av mina favorittidpunkter i Bangkok är morgonen. Och som tur är för mig, så är jag ju ändå ute och traskar i princip varje morgon vid åtta. Så jag får detta ”gratis”!

Idag klev jag ut till en extra fin morgon. Klarblå himmel och riktigt svalt i luften. (Enligt thailändska mått…)

Morgnar är ju alltid lite magiska, var man än befinner sig i världen. Luften känns liksom extra fräsch. Allt är nytt. Och även om alla har bråttom till jobbet, så tycks det ligga ett speciellt lugn över oss.

Morgnar i Thailand har en sak som skiljer sig markant från morgnar i Sverige – Alla köper sin frukost från gatan på väg till jobbet! Var man än vänder sig så finns mat. Mat på gatorna finns det ju dygnet runt, men morgonen tycks vara den största mat-rushen. Och man kan givetvis köpa allt. Allt från (västerländska) mackor och hamburgare till frukt och smoothies till grillspett och thai-mat i överflöd. Thailändarna har ingen självklar frukost-mat, som vi har. Dom har visserligen rätter som är vanligare på morgonen (som en speciell typ av ris-soppa eller ris-gröt), men man kan lika gärna äta helt vanlig mat – samma mat som man äter till lunch och middag.

.

Det här är tyvärr inte en alltför ovanlig frukost för många thailändare. Friterade… ja, det mesta!

.

Själv körde jag en nyfunnen klassiker – Smoothies på lilla ”Berry Smoothie”. Där jobbar det en glad tös (som en gång var en glad pöjk), som överraskar mig med nya fruktkombinationer varje dag.

Idag blev det jordgubbar, vinbär och persika! Betyg: Väl Godkänt med plus i kanten! (Gårdagens jordgubbar och gröna äpplen ligger fortfarande på topp med Mycket Väl Godkänt.)

(Priset? 25 bath = 5kr)

.

Det är en fråga som dyker upp rätt ofta. Så jag bestämde mig för att skriva ett inlägg om saken.

Jag går ut hårt på en gång och säger: Tyvärr, tyvärr, tyvärr! Att skaffa sig ett jobb i Thailand är inte det lättaste. Många tror (och hoppas) att det ska vara ungefär lika enkelt som att skaffa sig ett jobb i ett europeiskt land. Kanske bara ett enkelt bar- eller restaurang-jobb på en schysst semesterort… -Glöm det!

Thailand har sina egna lagar och påhitt om det mesta. (Inte sagt att Sverige eller andra länder inte har minst lika mycket knasigheter för sig.)

För det första så får Du som icke-thai aldrig ta ett jobb ifrån en thailändare. Att jobba som biträde i bar eller restaurang är alltså helt uteslutet. Som nån slags manager… ja kanske. Men ta beställningar och servera öl – glöm det!

För det andra så måste ett företag för varje icke-thai som finns anställd anställa 4 thailändare. (2 icke-thai = 8 thailändare, 4 icke-thai = 16 thailändare. Ja, ni förstår matematiken…) Detta innebär givetvis att man gärna inte anställer västerlänningar mer än absolut nödvändigt.

En annan sak vi inte får glömma bort är att Thailand är ett billigt land. (Inte helt sant, men det är en annan historia…) Det innebär också att lönerna är låga. Så även om vi västerlänningar skulle kunna få ta de enkla bar- och restaurangjobben, så är det mycket tveksamt om vi skulle göra det. Lönerna ligger i regel runt 10.000 bath per månad (=2.000 kr).

Och även om vi nu skulle få ta en thailändares jobb, och vi skulle kunna tänka oss att jobba för 10.000 bath i månaden, så faller det ändå. Som icke-thai får man nämligen inte tjäna 10.000 bath i månaden. Vi har en minimilön som ligger bra många tusenlappar upp. (Läs mer om detta längre ner.)

Vi är ingen dröm för en arbetsgivare alltså. För det första så måste vi ha ett jobb som innebär något unikt, något som ingen annan (thai) kan göra. Och sen kostar vi alltid en ganska rejäl lön + lönerna för 4 thai. Utöver detta så måste det ordnas med arbetsvisum och arbetstillstånd, och det är inte heller något som sker i en handvändning.

-Jaha, så det är helt kört alltså?

Nej då, det är inte helt kört. Det finns ju faktiskt otroligt många svenskar (och andra västerlänningar) som jobbar i Thailand. Men man ska vara medveten om att det inte på något sätt kan jämföras med att söka sig ett jobb på Kanarieöarna, eller en trevlig liten semesterort i Italien. Det finns givetvis dom som lägger den där extra summan pengar till och med i barer för att ha svenskar som jobbar där. Men konkurrensen ökar givetvis markant.

Dom flesta svenskar (och andra väserlänningar) som jobbar i Thailand har alltså ett ganska specifikt jobb.

Många är skitskickade av stora företag, och många sitter på chefspositioner. Dom är här enbart för att jobbet tog dom hit. Dom har alltså inte själva direkt sökt sig hit, utan är hitskickade på uppdrag av sitt företag, ofta på kontrakt på 3-5 år. Dessa kallar vi ofta för expats, eftersom dom har kommit på så kallade expat-kontrakt. Dom tjänar i regel en bra summa pengar (västerländska pengar) och har kanske på det ett traktamente, och hyra och försäkringar och fria hemresor varje år.

Sen har vi dom som vi kallar för lokal-anställda. Detta innebär att man inte är skitskickad av ett företag, utan man har själv sökt sitt jobb direkt här i Thailand på det thailändska företaget. Man har i regel en ganska låg lön (jämfört med dom som är här på kontrakt), och man har sällan några fördelar som försäkringar och resor och sånt. Du har ditt jobb, men du får sköta ditt liv på egen hand.

En lokal-anställning innebär inte att man måste söka sitt jobb här på plats – tvärtom faktiskt. Du får inte söka jobb här i Thailand om du har åkt in på turist-visum. Jobbet ska sökas och du måste skaffa ett business-visum (utanför Thailands gränser) innan du kan komma in landet och börja jobba.

.

Det absolut lättaste sättet att som utlänning få jobb i Thailand är som lärare. Så sitter du och lurar på en lärarutbildning i bakfickan, ja då har du bra möjligheter. Med en korrekt utbildning och goda engelskkunskaper kan du få ett jobb på någon internationell skola, och få ihop ett riktigt bra liv. Utan utbildning (men fortfarande med goda engelskkunskaper) så kan du också få jobba som lärare. Men det är inte säkert att du kommer att få arbetstillstånd och inte säkert att du får särskilt mycket i lön.

Många thai-skolor vill givevtis ha engelsk-talande personer som jobbar där, och det har hänt (både en och två gånger) att skolorna säger till sina utländska lärare att jobbet är lagligt och allt är under kontroll, även fast det inte varit det.

När det kommer till undervisning så tycks grå-zonen vara större än någonsin. Den här minimi-lönen jag nämnde högre upp, tycks inte gälla. Eller så gör den det. Eller så finns inte den minimilönen över huvudtaget, utan är bara en väl inarbetad missuppfattning..?.. (Jag vet inte, och orkar inte söka vidare i saken.) Men när det kommer till undervisning så tycks inte denna (sanna eller påstådda) minimilönen på 60.000 bath finnas. Många västerlänningar jobbar som lärare på heltid för runt 20.000 bath (4.000 kr).

Samma sak gäller arbetstillståndet. Vissa påstår att det är helt ok att undervisa några fåtal timmar i veckan utan arbetstillstånd, medan andra menar att detta är en ”felöversättning” – det finns inga undantag för arbetstillståndet! All typ av arbete (även ideellt) utan korrekt arbetstillsånd är olagligt!

Svartarbetet är stort i Thailand – både när det kommer till invånarna själva och utlänningar. Det är på många sätt ”socialt accepterat”. Men… man ska vara medveten om att det inte på några sätt är ”accepterat” om det blir rättsärende. Att begå brott i Thailand är inte att leka med.

.

Många som har bestämt sig för att dom vill leva och bo i Thailand, öppnar sig sitt eget lilla företag. Det är faktiskt inte helt omöjligt, även om det är en del pappersarbete som skas igenom. Det finns en del fördelar med att förlägga sin verksamhet här, då arbetskraften i regel är väldigt billig. Men det innebär också mycket jobb. Det är inte riktigt lika enkelt som att öppna sin egen lilla verksamhet i Sverige.

Men för den som verkligen har stora planer på att bosätta sig och leva i Thailand, så är det inte en tokig idé.

För den som nyss har gått ut gymnasiet och vill jobba lite i ”paradiset” så får jag nog rekommendera Kanarieöarna! Det är inte så tokigt det heller.

.

Jag som massör på Gran Canaria för 5 år sedan

.

Skillnaden för oss svenskar att bo och jobba här i Thailand jämfört med i Europa är just Europa – EU. Helt andra lagar och förordningar, rättigheter och skyldigheter. Det har alltså inte så mycket med Thailand i sig att göra. (Men lite… ) Det är bara så här det ser ut! Och ha alltid i baktanken att för varje ”krångel” som vi upplever att Thailand gör mot oss, så ”krånglar” vi (Sverige) tredubbellt så mycket med thailändarna.

.