In My Shoes

Archive for the ‘Platser och sevärdheter’ Category

Fredagens höjdpunkt under slummen-besöket förtjänar ett helt eget inlägg!

Vi höll nästan på att missa det… Annika tänkte inte på det förrän vi var på väg ut, så vi fick gå tillbaka. Och väl tillbaka, så visade det sig vara stängt.

Men som tur var så råkade de vara precis där nere för att sopa (om jag inte minns helt fel). Så vi smög oss fram, och fick komma in på en specialvisning.

Tee Chingchai (som egentligen heter Chingchai U-domcharoenkij, ibland stavat Chingchai Udomcharoenkij) är en av Thailands kända konstnärer. Hur stor han är vet jag inte riktigt. Men tillräckligt! Han har blivit prisad av drottningen, och gjort flera uppmärksammade porträtt av henne. 

Bilden lånad från Manager Online

Men det kvittar för min del. Han har en mer intressant historia än så…

Först och främst så gör han enligt mitt tycke och smak fantastiska målningar. Helt min stil!

Under oroligheterna 2008, när ”De Gula” ockuperade flygplatsen, så var Tee Chingchai där, och… fick sin högra hans bortsprängd – givetvis den handen han målade med. Han fick även en rejäl skada i halsen/bröstet, som gör att han idag inte kan prata ordentligt.

När Tee Chingchai vaknade upp på sjukhuset och var så på pass stark att han kunde lyfta på huvudet, tog han fram papper och papper och började genast rita med vänster hand. Detta är den bild han gjorde.

Tee Chingchais öde är givetvis (tyvärr) en del av hans framgång. Men det är han värd! De ständigt uppmärksammade frågorna är hur gamla tavlorna han har är – Är de målade med höger hand? Eller med vänster?

Vykort som jag fick av självaste konstnären

Det som ytterligare gör att Tee Chingchai växer i mina ögon, är det faktum att det är här han väljer att bo - i KlongToey-slummen. Han har garanterat tillräckligt med kulor för att bygga sig det där ”tjusiga huset”, som för många thailändare är allt livet handlar om. Men Tee Chingchai lever kvar här i slummen i all sin enkelhet med sin fru och sin son. Man undrar ju om grannarna är medvetna om de förmögenheter som hänger där inne på väggarna..?..

Det måste också tilläggas att Tee Chingchai inte var på flygplasten den där gången 7 oktober 2008 för att protestera mot de gula. Nej, han var en av dem - De som generaliseras som de rika, som bara bry sig om de rika.

.

Tee Chingchai har alltså detta egna lilla galleri i sitt hem vid KlongToey-slummen. Just nu denna stund så håller de stängt och mycket är bortplockat, pga eventuella översvämningar. (Såklart!) Men när de har öppet så har de öppet varje dag, hela dagarna, med undantag för en stund på eftermiddagen när de hämtar sonen på skolan.

De har ett litet fik här på bottenvåningen, så det är enkelt att bara kika förbi. Man behöver inte göra någon överdrivet stor grej utav det. 

Att ta sig hit kan också vara den perfekta anledningen att få åka till slummen. Det är givetvis något jag önskar alla att se. Men det känns väl inte alltid jättebekvämt, varken för en själv eller för de som bor där, när turister med stora kameror vallfärdar för att fotografera sig själva med fattiga människor. Men man kan alltid åka till Tee Chingchais galleri!  

.

Priserna på Tee Chingchais tavlor tycks vara överkomliga. Vi frågade bara på ett par stycken. Mellan 30.000 och 60.000 bath (6.000-12.000 kr). De är väldigt stora! Men alla kan ”vikas ihop”, så man enkelt kan frakta dem.

 .

Idag har jag äntligen varit på ett snabbt besök i KlongToey-slummen. Jag har varit bekant med området och flera av människorna som bor där genom Annikas blogg 50+ i Bangkok. Men det har aldrig blivit av att jag varit där själv… Förrän idag!

Med på beöket var Eva, som bodde här i Bangkok för några år sedan, och nu har varit här på en kort semester med familjen. Och så träffade vi upp Moa, en ung tjej som bestämde sig för att åka till Bangkok ett par månader för att bo och jobba som volontär i slummen. Läs Moas blogg – Moa. C’est Moi.  Intresssant och underhållande!

.

KlongToey-slummen bjuder givetvis på en del tragiska vyer…    

…men vi har en hel del ljuspunkter också.

Här har vi exempelvis den störtsköna Poo, i färd med dagens elever i hennes matlagningskurs Cooking with Poo.

.

Fortsättning följer…

.

Det låter väl spännande… Men det var långt därifrån. Jag vet faktiskt inte ens var jag har varit, och jag kan inte säga att jag direkt bryr mig. -Japp, jag har varit på en klassisk Visa Run.

Pga alla omständigheter med graviditeter och barn och sånt, så har vi aldrig lyckats få till att skaffa mig ett non-immigrant-visum på Mickes arbetstillstånd. Så jag har kört på turistvisum och köpt mig förlängningar. Igår var det dags för nästa förlängning, och vi åkte som vanligt till ”vår” legal counsellor i Pattaya som fixat detta åt oss. Men… nu har dom fått stopp från högre ort, och denna typ av förlängning som jag har gjort är (tillfälligt) stoppad. Hon kunde givetvis lösa det ändå, men det skulle kosta typ det tre-dubbla.

Eftersom jag ändå har varit tveksam till att fortsätta denna halvskumma visum-lösning, så var det väl på många sätt lika bra. Nu måste vi tag i att lösa detta ordentligt!

Men först måste jag skaffa fler dagar. Jag måste ut ur landet. Som tur är så finns det mängder av olika färdiga visumresor. Det är liksom bara att hoppa på. Så det fick bli en snabb tripp till Kambodja med Jack Golf. Micke har åkt med dom tidigare, så vi visste att det var helt ok.

Kl. 04.00 imorse klev jag ut från vårt hus och vandrade upp mot Sukhumvit.

Så fort jag närmade mig, så fanns där personer som tog emot mig och visade mig i rätt riktning. Jag fick hjälp att fylla i de papper jag behövde, fick en flaska vatten och en bulle, och fick sätta mig på  bussen.

Efter en tretimmars-färd var vi framme vid gränsen till Kambodja. Där fick vi kliva av bussen, och gå över gränsen.

På andra sidan fanns redan personal från Jack Golf. Dom tog hand om våra pass, och visade oss till ett hotell där vi åt frukost.

En timme senare var det dags att gå tillbaka. Vi fick tillbaka våra pass, med stämplat Kambodja-visum och hela kitet klart, och så traskade vi över gränsen igen. In i bussen, och tre timmar senare tillbaka i Bangkok. Klart!

15 dagar till i passet!
Om 1,5 vecka åker jag och Micke på en mini-semester till Vietnam
för att skaffa nya visum.

 .

På söndag ska vi få vara med om en lite spännande grej. Våra barn ska vara med på en fotografering!

En av de personer som jag har jobbat med här nu på slutet är fotograf, och hon behöver nu lite nya bilder till arkivet. Så vi ska vara med och agera barnkalas här i någon park på söndag.

Efter förra veckans träff med Svenska Barn Bangkok  i Lumpini Park, så har vi alla inblandade dragit öronen åt oss lite när det kommer till parker. Det blir varmt! Det blir riktigt riktigt riktigt varmt! Och nu under denna vecka så har både temperaturen och fuktigheten klättrat ytterligare. Det kommer alltså antagligen att vara ännu varmare i parkerna denna helg än vad det var förra helgen.

Lösningen heter såklart att köra på morgonen. Det är vi alla redan slående överens om. Så vi ska försöka att ha alla på plats tidigt.

Men sen har vi ju också ett helt drös med olika parker att välja på. Vissa kanske är… ”luftigare”? Jag tog med mig svärmor ut på park-rekning.

.

Vi började med Benjakiti Park, som ju ligger här precis där vi bor i Asok. Det är en av Bangkoks nyaste parker, och kännetecknas av den stora sjön. På ena sidan av sjön finns lite grönområden och liten lekplats och sånt. Väldigt fint är det.

Men… -Nej! Den öppna ytan över sjön hjälper inte ett dugg. Inga svalar vindar nådde våra stackars fuktiga pannor. Och sen är det helt företag att hitta in och ut ur parken. Ingen trevlig sits när man går där i stekande sol, och känner paniken börjar smyga på en. Instängd! Vi kom fram till att det (iaf denna dag) endast fanns två öppningar – en på vardera kortsida av parken. Så det var bara vackert att traska.

Benjakiti Park blev petad.

.

Nästa park på listan var parken med det förvirrande liknande namnet – Benjasiri Park, också känd som Emporium-parken eftersom den ligger precis bredvid det stora shoppingcentret Emporium.

Redan innan vi hade klivit in i parken kände vi att vi hade en vinnare. Parken ligger nämligen precis nedanför skytrain-stationen. Promenaden från air-condition och in i parken är alltså bara nån minut eller två. Det gillar vi! Dessutom så har dom rejält kioskutbud nära till hands.

Parken är ganska liten och bjuder väl inte på några sensationer i naturupplevelser. Men av alla de parker som jag har besökt här i Bangkok, så måste jag nog ändå säga att den här vinner. Det beror ju givetvis på vad man vill ha ut av sin park… En romantisk picknick på tu man hand är väl inte optimal i Emporium-parken. Detta är en aktiv park. För oss med barn är den perfekt. Två fina (och nya) lekplatser. Träningsutrustning på flera ställen. Skateboard-park. Och ofta någon form av event som pågår – idag var det Nike som var på plats för att lansera nya skor. Parkens placering och lättillgängligheten ger givetvis många många plus i kanten.

.

Vinnaren är utsedd!
Fotografering ”barnkalas” blir på söndag morgon i Emporium-parken.

.

Efter en veckas Internet-uppehåll är jag nu tillbaka!

Vi har haft storfrämmande av Mickes familj, samtidigt som jag varit halvt begraven i nya viktiga projekt. Dessa får dock vänta lite till innan det sker några större avslöjanden… Vi börjar med främmandet!

Vi har haft besök av Mickes familj under en vecka. Familjen består av två systrar, en svåger, en systerson och en mamma. De fyra första har varit här i Thailand på en 3-veckorsvisit. Den sista bor som känt halvårsvis i södra delen av Thailand, och följde med det övriga sällskapet upp hit till Bangkok, efter 2 veckor på stranden i söder.

Veckan har varit intensiv. Vår tanke att Molly skulle gå i skolan som vanligt, föll ganska fort. Med stor-kusin Tim på 3,5 år här, var det omöjligt för lilla Mollan att ens tänka på skolan.

.

William har varit fullt upptagen med att öva på sitt gående. Jag trodde verkligen att han skulle börja gå under veckans gång. Men, han har ännu inte bestämt sig för att börja traska fullt ut. Men han övar glatt!

.

Veckans höjdpunkter har varit Siam Park och en båttur på floden. Tyvärr har jag själv missat båda, då jag en gång var hemma med en febrig William och en gång skulle iväg på jobb.

.

Siam Park

.

Flodtur

.

Vi hann även med en liten vandring i parkerna vid Chatuchak-marknaden, och gjorde ett besök i fjärilshuset.

.

I vanlig ordning så har veckan passerat alltför fort, och vi har inte ens hunnit med hälften av det vi hade på listan. Vi hann inte med matlagningskursen i slummen. Vi hann inte med nån sky-bar. Vi hann inte med natt-zoo. Vi hann inte med att gå ut och käka på restaurang. Och vi hann inte ens med kebaben på soi 5.

Men då har vi redan aktivitetsschemat klart tills nästa gång dom kommer!

.

Igår gjorde vi ett litet besök i Bangkoks Chinatown. Här finner man nämligen det absolut bästa i marknadsväg.

Jag själv som endast har besökt marknader i form av stora torget i svenska småstäder, eller ett hopplock av billiga souvenirer till överpris på charterresan, blev riktigt imponerad av detta. Detta är riktig marknad, och här kan man göra riktiga fynd!

Här finns det inga högljudda säljare som står och ropar ”special price for you my friend” till turisterna. Kanske av den enkla anledningen att man finner väldigt få turister här… De flesta som handlar här är thai, och jag skulle tro att en stor del inte inhandlas för privat bruk, utan för att säljas vidare. Här finner man nämligen alla vanliga småsaker i form av smycken, nyckelringar, prydnadssaker och souvenirer, men till ett pris många gånger under hälften mot vad du betalar i de vanliga affärerna (eller i gatustånden inne i själva Bangkok City).    

Shoppingen är uppdelad i olika zoner, vilket underlättar. Man blandar alltså inte hur som helst, utan man har en liten zon för skor, en annan för elektronik, en för kläder och en för… ”småkrafs” osv.

Igår tog vi bara en snabbtur runt för att ”checka läget”. (2 barnvagnar, 2 trötta barn, och 2000 thailändare som alla ska gulla med dessa ”falang-baby” är väl inte det optimala för marknadsshopping.) Så jag får skriva mer om Chinatowns marknader, och visa upp shoppingfynd vid ett senare tillfälle!

.

.

Efter två dagars kaos med vattenläckage och strömavbrott,
kommer nu detta blogg-inlägg, lite senare än planerat:

.

Semesterns höjdpunkt var kanske ändå söndagen, dagen efter bröllopet. Hela gänget samlades för en dag tillsammans på havet, med lite sol och lite bad och lite snorkling.

.

Måndag började vi färden hem igen. Eftersom vi var så himla trötta bestämde vi oss för att ta två övernattningar hem.

Vi kom iväg ganska sent från Koh Samui, så vi valde att stanna direkt på fastlandet. Micke hade läst någonstans att den östra kustremsan direkt under färjepiren Don Sak kunde vara nåt, så vi bestämde oss för att kolla in den. (Khanom, Nai Praet, Nai Phlao, Na Dand, Pak Nam, Tong Yi, Sichon, Hin Ngam, Piti, Saophao…) Tyvärr tog vi några felsvängar och tiden rann iväg, så vi hann inte se mycket av den kusten. Men vi lägger den definitivt på minnet för ett återbesök. Med sina gröna kullar och många småvikar, liknas det nästan vid ett sommar-alperna, fast vid havet.

(Vi hamnade till slut på Nai Phlao Beach där vi tog in på ett totalt öde hotell som hette Supar Royal Beach Hotel. Inte särskilt imponerande.)

.

På tisdagen kom vi iväg i bra tid, och var framme vid vårt mål Prachuap Khiri Khan redan vid tre-tiden. Vi bestämde oss för att åka och kolla in Nishaville som ligger strax söder om Prachuap Khiri Khan nära den lilla byn Huay Yang.

Micke som var där för 2 år när de nyligen påbörjat stället, var nyfiken på att se hur det fortlöpt. Och jag tänkte att det gievtvis kunde vara kul att äntligen få se det där stället som han tjatat om i två års tid (ok, lite överdrivet kanske). Men imponeranade var det, riktigt imponerande!

Nishaville är ett bostadsområde under svenskt regi, och med mestadels svenskar (och andra skandinaver) som bor där. I dagsläget består området av fristående villor, men en condominium (lägenheter) samt ett gäng beach-bungalows är på gång. Till facilitererna hör givetvis ett par restauranger, pool, gym, klubb-hus och spa.

Och låt mig säga som så – bilderna gör inte verkligheten rättvisa. Så otroligt snyggt! Så otroligt fräscht! Så otroligt… ja, helt fantastiskt! Men det kostar såklart också…

Men vore jag pensionär, hade lite pengar på fickan, och var sugen på ett hus i Thailand, så skulle jag absolut kolla närmare på Nishaville. Det ligger bra till. Husen är välbyggda (svensk standard, inget snålande, bra isolerat). Servicen är helt fantastisk. Tummen upp för Nishaville!

Allt är till salu, och tanken är alltså att alla bostäder ska ägas av privatpersoner. Men… om man vill (vilket jag tror att de flesta vill) så går man med i Nishavilles uthyres-program. Tanken är alltså att när ägarna inte på plats så kan villorna, lägenheterna och bungalowsen hyras av turister. Och detta sköts alltså av personal på stället. Smidigt!

Efter besöket på Nishaville åkte vi in till stan Prachuap Khiri Khan. Och det visade sig också vara en höjdpunkt. En riktigt schysst fiskestad. Kan varmt rekommendera! Vi tog in på Hadthong Hotel och njöt lite av utsikten och räknade båtar (125 stycken), innan vi kröp ihop för en god natts sömn.

.

Onsdagens bilresa flöt på bra, och vi var hemma i Saranchol i Pattaya vid tre-tiden. Men vad vi möttes av där, det får bli en annan historia…

.

I åtta månader har vi bott i Saranchol Condo vid Wongamat Beach i Pattaya. Jag skäms lite, men jag måste erkänna att jag har varit extremt dålig på att utnyttja att vi faktiskt bor precis vid stranden.

Jag har faktiskt ett par gånger gått till vänster, hela vägen ut till lilla udden. (Wow..) Men den högra delen av stranden har ända fram tills för två veckor sedan varit helt outforskat territorium för mig. Jag vet, pinsamt! Jag skyller på värme och graviditet.

Hur som helst så bestämde jag mig alltså härom veckan för att faktiskt gå några steg till höger. Jag har ju alltid vetat att det ligger en hel del stora hotell åt det hållet, men jag tycks också hela tiden… glömma bort det. Så jag måste erkänna att jag blev lite förvånad när det bara ett par hundra meter från vår ”öde” strand öppnar sig en helt ny värld – ett thailändskt charter-paradis!

Plötsligt har vi hamnat på en av de populära turiststränderna på de välbesökta thailändska öarna. Massage, fruktdrinkar och souvenirer. Stranden, havet och solen. Avskildheten, men ändå allt serverat.

Endast tio minuter från Pattaya city, och ändå så långt borta från Pattaya beach och Jomtien man kan komma. (Och jag som inte hymlar med mina åsikter: Inte en enda farang-gubbe med allt för ung thai-”flickvän” i go-go-utstyrsel så långt ögat kan nå.)

Wongamat Beach - en liten bit av paradiset, mitt i Pattaya.

.