In My Shoes

Molly har ju iofs redan rest en hel del, både inom Asien och Europa. Men de resorna har allt som oftast haft ett ärende, och inte riktigt känts som bara semester. Men nu är det bara semester. Och nu är vi hela den fullständiga familjen, med William också.

Denna resa har egentligen också ett ärende – vi ska på bröllop. Men istället för att bara ta en weekend över bröllopshelgen, så bestämde vi oss för att göra detta till en veckas semester.

Vi började den stora färden från Pattaya i söndags morse. Med två småbarn, och alla grejer som tillkommer, så bestämde vi oss för att det vore allra smidigast att ta bilen. (Och så känns det ju med bil lite extra mycket som familjesemester.)

För mig blev denna resa också den första resan att se Thailand. Trots mina 2 år i det här landet, så har jag inte sett mycket. Pattaya… Thailand..?.. Njae…
Hur som helst. Jag har faktiskt också settt andra delar av landet. Men olyckligtvis så har jag varit så himla trött, och inte riktigt hunnit uppfatta verkligheten.

Denna resa blev alltså som min ”första”, och jag fick se Thailand för ”första” gången. Och visst har det varit fantastiskt att äntligen få se det där Thailand som alla pratar om – paradiset.

”Mitt” Thailand består mest av betongdjungel. Skräpig och trasig betongdjungel. Och den skräpiga och trasiga betongdjungeln är givetvis en stor del av landet. Men den verkligheten är långt borta från de paradisstränderna som de flesta turister upplever.

Jag tycker nog att det släppte rejält efter Hua Hin. Skräpet, allt det där trasiga, och alla dessa hopptrasslade nystan av el- och telefonledningar försvann. Och kvar blev… Thailand. Skräpet byttes ut mot grön natur. Betongen byttes ut mot charmiga trähus.

Att köra hela vägen från Pattaya ner till Surathani blev för långt på en dag, så vi stannade till i Chumpon. (Och givetvis fick vi lite välbekant betong igen.) Vi tog in på ett hotell som hette Paradorn Inn. Inte särkilt tjusigt, inte särskilt bra läge. Men väl värt sina pengar.

På måndagen fortsatte vi färden mot Surathani, och färjan över till Koh Samui. Och bilresans natur-pris vanns av den sträckan som var precis innan man kom fram till Surathani!

Färjan över till Koh Samui tog ca 1,5 timme, men sen var vi äntligen på plats.

Vår strand – Lipa, ligger på den västra sidan av ön. Det är en lugn strand, utan… ja utan nåt egentligen. Det enda som finns längs stranden är några resorter.

Vår resort blev Lipa Lovely Resort. Att vi valde den var helt enkelt för att dom hade ett bra specialerbjudande, samt att det var den som vi tyckte såg bäst ut för Molly.

.

Fortsättning följer…

.

One Response to “Första familjesemestern – Koh Samui”