In My Shoes

Jag började torsdagens blogg-inlägg med att skriva att jag tänker hålla mig utanför den politiska situationen i Thailand. Det gick väl… sådär. Kommentarer på mitt inlägg visade tydligt att man uppfattar mig som röd, och för att Thaksin bör komma tillbaka till makten. (Jag lägger ut mina blogg-inlägg i flera forum, och får alltså kommentarer på flera ställen, så gör er inget besvär att kolla kommentarerna jag syftar på.) Och när jag själv nu i efterhand läser mitt inlägg så får jag väl erkänna att det mycket väl kan tolkas till de rödas fördel.

Jag läser runt lite här och där, både i andras bloggar och på nyhetssidor, och plötsligt slår det mig… Jag gör ju precis samma sak. I varje artikel eller inlägg jag läser, så försöker jag sätta en etikett på skrivaren – röd eller gul? Jag förblindas själv över att lista ut färgen, så hur ska jag då kunna förvänta mig att andra inte ska göra det samma med mig.

Jag hade alltså hoppats på att torsdagens blogg-inlägg skulle ha uppfattats på ett lite annorlunda vis än vad det gjorde, och känner därför att jag gärna vill förtydliga mig lite. (De flesta har dock uppfattat mig precis som jag önskade!)

Jag är inte för Thaksin (röd). Jag är inte för Abhisit (gul). Jag har i själva verket inte den blekaste om någon av dessas bakgrund, vad dom står för, eller vad dom har lovat folket. Och jag tänker faktiskt inte heller sätta mig in i det. (Däremot så har såklart inte tidningsrubriker och löp heller undgått mig. Att Thaksin hade skumma affärer för sig och att dom gula anklagas för elit-tänkande tror jag i dagsläget inte är någon nyhet för någon.) Som flera smarta människor skriver, så är det näst intill en omöjlighet för oss vanliga svenssons att sätta oss in i och förstå den thailändska politiken. Vi kan inte ”översätta” allt till vår västerländska värld. Det finns så mycket här vi inte förstår. (Läs gärna Att bo i Thailand – Rätt & fel, vanliga missförstånd) De flesta som skriver ”hur det är” har i själva verket inte den blekaste om någonting. Allting som just nu skrivs om Thailand bör ses som en enskild persons analys – inte som sanningen!

I torsdagens inlägg tog jag dock en ställning. Inte för gult och inte för rött. Men jag tog en ställning för folket. I just det här fallet i Bangkok så råkade folket vara röda. Men det är för min del helt oväsentlig.

När ett folk gör uppror så är något fel. Jag hänvisar åter en gång till Aristoteles:

”En demokrati kräver jämlikhet mellan medborgarna. Om inte detta finns kommer de som upplever sig icke jämlika att göra uppror. Andra orsaker till uppror är övergrepp, fruktan, överlägsenhet, och en orimlig ökning av privilegier. Dessutom orsakar valfusk, nonchalans, hemliga förändringar och inbördes olikheter uppror.”

När ett uppror sker så är något fel. Det är inte folket det är fel på. Det är fel i politiken. Det är fel i demokratin.

150.000 thailändare hade inte långtråkigt, och bestämde sig för att ockupera Bangkok. Det som skedde skedde för att folk var missnöjda. Dom må ha blivit vilseledda, lurade av korrupta ledare. Men faktum kvarstår fortfarande – En extremt stor del av befolkingen känner sig missnöjda, känner sig överkörda, känner sig åsidosatta. Det må ha varit pengar (demonstrant-”lön”) inblandat. Men det bevisar väl bara ytterligare hur missnöjda folket är över sin situation. Jag har svårt att se att vi nöjda svenskar skulle plocka med oss morföräldrar och spädbarn för att demonstrera för något vi egentligen ger blanka fan i, även om vi fick en månadslön eller två eller tre. Hur mycket korruption, lurendrejeri och falska löften som än ligger i bakgrunden, så kvarstår fortfarande – En extremt stor del av befolkningen känner sig missnöjda, känner sig överkörda, känner sig åsidosatta. Jag tar ställning för det folket. Jag tar inte ställning för deras politiska åsikt. Jag tar ställning för hur dom känner.

(Bilden är lånad från www.csmonitor.com)

.

Mitt egentliga syfte med torsdagens blogg-inlägg var att spela lite grann på svenskens inställning till det som händer. Vad är det svensken tänker på? Vems intresse sätter svensken i första hand? Tänker svenska folket egentligen på det thailändska folket? Eller tänker svenska folket på sitt eget semester-paradis?

Ur rent egoistisk synvinkel är ingen mindre än jag besvärad över det som hänt. Jag bor här. Jag har mitt liv här. Men plötsligt är min situation inte så självklar längre. Plötsigt fick vi ställa in våra planer. Plötsligt finns inte ”mitt” Central World längre. Plötsligt kan vi inte gå och äta världens godaste winged bean salad nästa gång vi är i Bangkok.

Svenska folket debatterar till höger och vänster om situationen i Thailand. Politiska ”experter” dyker upp överallt och delar med sig av sin ”kunskap”.
-Dom röda är dumma!
-Nej dom gula är dumma!
-Nej dom röda är dumma!
…För tyvärr sträcker sig ofta inte ”expertisen” till mycket annat än pajkastning.

Det pratas över huvudet på det thailändska folket, och de västerländska ”experterna” försöker sia om Thailands framtid. Men var är det man lägger fokus? Är det verkligen vid landet Thailand, eller är det vid varumärket Thailand?

Vi ojar oss över ”våra” förstörda shoppingcenter i ”vårt” Thailand. En petitess jämfört med vad det thailändska folket sätter på spel.

Det är inte vårt Thailand, och det är inte vår fight!

. 

Kom ihåg – Detta är bara en enskild persons analys. Detta är inte sanningen!

.

One Response to “Gul eller röd? Jag är nog… genomskinlig”