In My Shoes

Blogg-inlägg, Facebook-statusar… ja allt handlar just nu om valet. Och jag måste säga – på ett för mig väldigt obehagligt sätt.

Sån smutskastning som det varit inför årets val (och även nu efteråt) har jag då iaf aldrig upplevt under min vuxna år. Väldigt lite har handlat om vilka bra saker man tycker att ens eget parti står för. Allt har handlat om vad motståndar-partiet gör fel, och hela diskussionen har urartat till nån slags häxjakt.

Vänner på Facebook kallar varandra för både det ena och det andra. Själv känner jag mig rädd att ens ”gilla” något, med risk för att bli stämplad som en rasist med elittänkande eller en kommunistjävel.

Dom blåa har legat riktigt illa till. Dom blåa kan beskyllas allt. Till och med att mamman från den numera ökända bloggen Klamydiabrevet måste sälja sin lägenhet för att få socialbidrag (vilket så vitt jag vet har varit fallet även under rött styre). Dom blåa Facebook-vännerna har hållt en relativt låg profil, och nästan bett om ursäkt till sina högljudda röd-gröna polare.

Värst har det förstås varit för SverigeDemokraterna…

Att SverigeDemokraterna har fått sånt fäste i Sverige tycker jag liksom många andra är oerhört obehagligt. Men näst intill lika obehagligt tycker jag att det ”vanliga” folkets reaktion är. Hatet mot SverigeDemokraterna och dess anhängare växer sig allt starkare. Och klyftan som just nu delar det svenska folket blir större och större.

Det var väl det här vi inte ville? Det var väl hatet vi inte ville ha? Det var väl därför så många av oss valde att inte rösta på SverigeDemokraterna.

Vi tycker inte om deras hat. Vi tycker inte om att skilja på olika människor. Vi tycker inte om att sätta etiketter på folk.

Men nu gör VI det. Vi pekar inte ut muslimer. Vi pekar inte ut judar. Vi pekar inte ut handikappade och sjuka. – Vi pekar ut SverigeDemokrater! Och vi hatar dom!

Ingen mindre än jag är glad över att se SD i den svenska riksdagen. Men… vi lever i en demokrati. Detta är en av ”smällarna” vi får ta. Och snacket om att försöka hitta utvägar att hålla dom utanför, skrämmer mig nästan mer än det faktum att så många röstade på dom. Är detta slutet på demokratin? Är detta slutet på det fria valet?

Medan vi de vanliga folket gnuggar våra grå för att ”omyndigförklara” SD-anhängarna, så gnuggar SD:arna själva sina händer. Inget kunde vara bättre för dom. Dom har lyckats! Dom har fått hatet och rädslan rotat i det svenska folket.  

.

Nej en sak lovar jag er alla mina vänner – Ni är mina vänner, oavsett vad ni röstat på! Är det något det här landet behöver just nu så är det kärlek!

.

Jag låter en kommentar från en Facebook-väns pappa (tror jag iaf, samma efternamn, kan ju iofs vara en farbror eller nåt också…) avsluta detta inlägg:

En aspekt beträffande SD:s inträde i riksdagen är ju också på vilket sätt de under lång tid har fått mycket gratisreklam.

Först ignorerades de helt, därefter har såväl Alliansen som de Rödgröna uppmanat folk att inte rösta på dem och som kronan på verket går då Aftonbladet och Expressen ut med upprop, riktade mot SD, på självaste valdagen. När dessutom valstugor bränns ner och ett gäng muppar ser till att valmöten avbryts, så får SD rollen som martyrer, helt oförtjänt.

Allt detta har triggat väldigt många SD:are att verkligen gå och rösta, för det är få saker som retar folk så mycket som att uppmanas att INTE rösta på ett visst sätt. Man ska veta att SD-röstande kommer från många olika partier.

.

4 Responses to “Mina vänner – dom som röstar som jag..?..”