In My Shoes

Jag har blivit jättestor. Jag är numera 1 år, 5 månader och 3 veckor, och absolut ingen liten bebis längre. Kanske beror det på att jag ska bli storasyster nu när som helst. Inte för att jag är helt säker på att jag har förstått det. Mamma har försökt att få mig att känna när det sparkar i magen, men jag kan väl inte säga att jag bryr mig särkilt mycket. Jag tycker i och för sig att min mamma är lite mysigare än förut. Man kan liksom ligga så bra på den nya magen, och så tror jag att hon luktar lite godare.

Hur som helst så har jag de sista veckorna vuxit till mig rejält, och jag är numera en ung dam med en stark vilja.

Jag kan inte prata ordentliga ord ännu, men jag kan minsann hÃ¥lla lÃ¥da ändÃ¥. Jag berättar gärna lÃ¥nga historier, och tycker jag att du gör nÃ¥got fel – ja dÃ¥ fÃ¥r du dig en ordentlig utskällning. Jag har stenkoll pÃ¥ mina saker och hur jag vill ha det. Att förbereda inför att gÃ¥ och lägga sig kan ta en hel evighet, eftersom jag mÃ¥ste kolla att alla utvalda gosedjur är med, att vattenflaskan är pÃ¥fylld och stÃ¥r där jag vill ha den, och att mamma eller pappa ligger pÃ¥ exakt rätt ställe för sagoläsningen.

Om jag kunde prata skulle dagens vanligaste uttryck antagligen vara ”Kan själv!” och ”Jag vill!”. Om nÃ¥gon sopar golvet, dÃ¥ vill jag sopa golvet. Om nÃ¥gon plockar tvätt i tvättmaskinen, dÃ¥ vill jag plocka tvätt i tvättmaskinen. Om nÃ¥gon leker med sin mobiltelefon, dÃ¥ vill jag leka med mobiltelefonen. Mamma kom pÃ¥ att hon kunde passa pÃ¥ att fila fötterna medans jag badade i baljan. Glöm det, jag ska fila fötterna!

     

Jag plockar undan min tallrik själv, jag torkar bordet/golvet när jag har spillt (vilket jag oftast gör med flit för att få torka), och jag slänger saker i papperskorgen. Efter att jag har badat använder jag alltid vattenskrapan en stund. Ibland blir det ju inte alltid rätt sida av skrapan som används, men huvudsaken är att den används, det har jag sett andra göra. Om det finns sopor så tar jag med dom och slänger dom i soprummet. I början försökte alltid dom dumma städ-tanterna i huset att ta soporna ifrån mig när dom såg mig. Men det har dom slutat med nu. Nu får jag gå ända fram till soprummet själv och lämna dom. Och dom numera snälla städ-tanterna tittar bara på.

      

Mamma har alltid varit lite försiktig med allt som varit typiskt flickigt. Men nu har hon fått ge med sig. Nu är det nämligen jag som bestämmer, och just nu är det rosa och glitter som gäller. Skor har alltid varit en stor passion, särskilt flipflops som man stoppar mellan tårna. Och för 2 veckor sen fick jag mina första alldeles egna flipflops. Mamma plockade fram ett par blå med små tygblommor på som var lagom i min storlek. Men dom dög inte för mig. Jag hade nämligen spanat in ett par rosa med glittrande pärlor. Mamma mumlade nåt om att dom var för stora, men det brydde jag mig inte om. Jag ville ha dom! Och vad spelar det för roll att dom är stora. Hemma går jag ju runt i mammas högklackade skor med pärlor, och dom är ännu större.

Jag har också äntligen fått en egen dockvagn som jag kan köra runt mina gosedjur i. Och självklart har vi satt reflexer på den, precis som på min vagn.

Och så har mamma letat fram ett par små handväskor, som jag kan ha som mina alldeles egna. En svart och en vit, Båda med pärlor.

         

Som tur är så kompenserar jag allt det nya flickiga med att vara helt galen i duplo-lego och bilar.

     

Pussar & kramar från stora tjejen Molly!

.

4 Responses to “Molly skriver: Jag – en stor tjej”