In My Shoes

Unga fröken Ning är så (äntligen) tillbaka i baren. Givetvis skulle jag önska att det hela hade slutat på något annat sätt. Men hon lät det bara gå åt det hållet. Det kändes som om det var oundvikligt.

Hur länge hon verkligen har varit tillbaka vet jag inte. Men jag har vetat om det i snart 2 månader, sedan slutet på juli.

1 månad tidigare, i slutet på juni, var jag på den baren på Koh Samui där hon tidigare jobbat. Just då var hon inte där i alla fall. Jag pratade lite med tjejen som fungerar som bar-manager (mamasan), och frågade henne om hon hade hört från Ning på sistone. Hon sa att hon inte visste något. Hon sa att Ning hade slutat i baren för över ett år sedan, och åkt till sin mormor i Isaan (nordöstra Thailand). …Och det är ju i och för sig sant. Men hon glömde tydligen bort att Ning kom tillbaka för att jobba för henne igen under flera månader, innan hon i januari valde att lämna baren för andra gången, och kom till oss i Pattaya för andra gången.

Men nu är Ning alltså tillbaka igen, och inne på omgång 3 – i samma bar, med samma mamasan, på Koh Samui. Första gången hon kom dit var hon 15,5. Andra gången var hon precis fyllda 16 år. Och nu tredje gången var hon i slutet av 16. Ning fyllde 17 år, den 7:e augusti.

En gång i tiden fick jag en kommentar från en man som var väldigt frågande till hur Ning som 16-åring någonsin skulle kunna ha jobbat i bar, eftersom det inte är lagligt. Man ser mycket hårt på barn-prostitution i det här landet, och inga barer vill riskera att råka illa ut, menade han på. (Det kändes lite som han ville jag skulle erkänna att jag fabulerade ihop hela denna historia. Inte helt säker på vad han var ute efter. Antagligen mest stilla sitt eget samvete för att han besöker dessa barer. Vem vet, vem vet…)

Men… Ning är som sagt tillbaka, för tredje gången i samma bar, och hon är fortfarande underåring. (Jag har en kopia på hennes ID-kort!)

Enligt Ning själv är det massor med tjejer som precis som hon är under 18 år. Bar-ägarna vet såklart om detta, och gör en överenskommelse med de underåriga – Tjejerna har sagt till bar-ägaren att dom är över 18 år, och bar-ägaren har handlat i ”god tro”. (Så enkelt löste man det problemet!)

.

Nings avslöjande för mig att hon var tillbaka i baren var lite skumt. Jag blir osäker på om hon verkligen trodde jag var så naiv  och korkad, eller om hon ville att jag skulle komma på henne så hon skulle slippa berätta själv.

För flera månader sen så öppnade jag en Facebook till Ning, i hopp om att få denna apatiska tjej intresserad av något. Det gick som det mesta annat, dvs inte alls. Hon visade stort intresse när vi gjorde det, men redan dagen efter hade gnistan försvunnit. Hennes Facebook förblev orörd… Tills en dag i slutet av juli.

Plötsligt hade Ning lagt in en profilbild på sig själv, samt ett album med 6 foton. Jag visste redan innan jag hade tittat på bilderna. Ning hade varit i Isaan i över två månader, för att plugga. Inget hade hänt. Precis som vanligt så låg hennes apati som en mörk skugga över hela henne. Men nu hade hon valt att börja använda Facebook. Något hade givetvis hänt. Något hade fått henne att tända till. Detta ”något” kunde bara vara en sak.

Bilderna visade Ning, i en bar…

Jag spelade lite dum och kommenterade hennes profilbild, och frågade vem som hade tagit den fina bilden. Det dök snabbt upp ett e-mail.

Ning skrev att hennes moster med man och barn skulle åka till Koh Samui på lite semester. Och då hade dom velat hyra in Ning, för att följa med och ta hand om deras barn. Eftersom Nings lärare dog (! lite osäker på om det verkligen var meningen att hon skulle skriva så, hon kan ju mycket väl ha menat skriva något annat) så var alla elever lediga från skolan torsdag och fredag. Med lördag och söndag så gav detta 4 dagars ledighet. Och Ning kunde åka till Koh Samui under 3 dagar, för att ta hand om mosterns barn. När hon var på Koh Samui gick hon till baren där hon tidigare arbetat, för att hälsa på sina gamla vänner. Bilderna hon lagt ut på Facebook var tagna i baren.

Bra historia va..?..

Jag svarade henne att jag var väldigt ledsen och besviken. Inte för att hon var tillbaka i baren, utan för att hon kände att hon var tvungen att ljuga för mig. Jag skrev att hon efter så här lång tid borde veta att jag alltid kommer respektera de valen hon gör här i livet, även om jag inte alltid kommer tycka dom är bra. Jag skrev att jag alltid kommer att finnas där för henne, oavsett. Jag skrev också att hon med sitt mail behandlade mig som en farang-man som man möter i baren, och som man ska ljuga så mycket man bara kan för. Och jag skrev såklart att detta gjorde mig mycket ledsen.

-Hur jag vet att den otroliga historien om mosterns barn och läraren som dog verkligen inte är sann?
-Ning har olika outfits på alla bilderna tagna i baren!

Ning skrev ett kort mail till svars där hon bad om ursäkt, att hon förstår att vi nu hatar henne, och att hon är tacksam över att ha fått träffa oss. Precis därefter raderade hon sitt e-mail-konto. Ning var borta…

.

Ning är tillbaka i baren, och ”Projekt Ning” har äntligen nått sitt slut. Eller rättare sagt – ”Projekt Ning, januari 2010″, har äntligen nått sitt slut. Jag är nämligen inte helt säker på att det här var det sista jag har hört ifrån henne.

Men för denna gång så är detta nu över. Och den som tagit det hela hårdast tror jag är Ron – finansiären av projektet. Han var så säker på att Ning var annorlunda, att hon var speciell, att hon var lurad. Han var så säker på allt skulle lösa sig om vi bara plockade ut henne ur baren och gav henne pengar så hon kunde utbilda sig. Och det var väl egentligen också där som det stora problemet började – Utan någon som helst tanke på vad han gjorde, så betedde sig Ron precis som en av alla farang-pojkvänner dessa tjejer träffar i baren.

Alla tror dom att dom är speciella. Alla tror dom att just dom kommer kunna rädda denna stackars ”lurade” tjej. (För alla tjejer är givetvis speciella, ”lurade”, och totalt annorlunda än alla andra tjejer i baren.)

Han trodde det skulle vara enkelt, han trodde han skulle hjälpa någon. Att han skulle få sig en ”thai-flickvän” på köpet hade han inte riktigt räknat med.

Det postiva är väl att jag tror att denna erfarenhet har ändrat hans syn på de thailändska girly-barerna.

Ron lever ett sånt extremt liv, så det är en historia som skulle kunna uppta en helt egen blogg. Han är på ständig affärsresa. Han lever ett jetset-liv med möten på topp-nivå, svindyra kostymer, och 6-stjärniga hotell. För att kompensera detta lever han privat så simpelt man bara kan. När man träffar denna extremt enkla och jordnära figur, kan man aldrig i sin vildaste fantasi föreställa att han skulle jobba med det han gör. I hans garderob finner man urtvättade t-shirts köpta på nån billig marknad, och designerkostymer. Inget däremellan!

Rons syn på semester är inte lyxiga hotell. För honom är lyxiga hotell jobb. Ron packar med sig ett par shorts och två t-shirts i en plast-kasse och drar iväg till ”slummen”. Han åker gärna till Thailand och besöker nån halvsunkig gata och hänger med de ”dåliga” människorna, gärna dom riktigt nedgångna och sunkiga. Ron besöker inga barer som heter ”Nice Girls Beer Bar”. Han letar upp dom som borde heta ”Old & Ugly Lady Beer Bar”.

Precis som så många andra, så har Ron… (glömt bort är väl kanske fel att säga… ) aldrig tänkt på att dessa människor som han träffar för att få sitt avbrott i sin verklighet, att detta är deras verklighet. Han har aldrig riktigt tänkt på vad dessa tjejer pysslar med när dom plötsligt försvinner från baren ihop med någon. Det är klart att han har vetat, men han har aldrig tänkt något om det. För honom har dessa girly-barer bara varit den totala motsatsen till lyxhotell och pretentiösa restaurang-besök. Det har varit hans avbrott, hans frizon.

…Tills han valde att ge sig in i Projekt Ning vill säga.

Ron har inte bara förlorat pengar på detta projekt. Han har förlorat sin illussion. Dessa bar-tjejers liv har plötsligt blivit verkligt för honom. Dom är inte längre bara ett avbrott i hans liv. Dom är på riktigt.

Att hänga med unga thailändskor som säljer sina kroppar till turister för pengar, känns inte längre lika ”avkopplande” som det en gång gjorde.

Ning var inte speciell, hon var inte annorlunda, hon var inte ”lurad”. Ning var precis som alla andra. Vilket också innebär… – Alla andra är som Ning. 

.

.

Bilden på baren är tagen i slutet av juni på Koh Samui,
och är den baren där Ning just nu ”jobbar”.
Jag har valt att sudda ut namnet.

Bilderna på Ning är hennes egna bilder från baren, som hon la ut på Facebook.
Jag har valt att klippa dom.

.

————————————————–

Läs hela den samlade storyn om Ning och hennes tid hos oss, under rubriken
Projekt i min omgivning.
Klicka på rubrik-fliken överst på sidan, eller gå direkt via denna länk -
www.in-my-shoes.com/projekt-i-min-omgivning/ning

.

Comments are closed.