Ny blogg
Klipp naglarna på ungen!
Ett översvämmat Bangkok
Tee ChingchaiProjekt Ning bordläggs, del 2
april 27th, 2010 | 
Author: Ning bestämde sig för att hon ville flytta till Isaan. Till viss del för att tillfredställa mig tror jag tyvärr. Hon har aldrig velat det tidigare, men nu efter att jag tryckt på lite om detta så har hon plötsligt ändrat sig. Jag vill ju att hon ska vilja för att hon vill och inte för att jag vill, men men… Jag tror ändå att det blir bäst så.
Hon har kommit på att hon kanske vill bli lärare i framtiden, och då funkar ändå inte det privata high school som hon skrev in sig på här i Pattaya. Men det är inga problem att komma in på ett allmänt high school i Isaan, och då får hon rätt behörighet.
Med en månad kvar till skolstart frågade jag henne om hon ville åka upp till Isaan redan nu för att ha lite ”sommar”-lov med sina vänner, och installera sig hos sin moster. Men nej, hon ville vara kvar här i Pattaya och läsa en kurs engelska till. Jag fick en känsla av att hon bara ville det för att visa sig duktig, så jag var noga med att fråga både en och två gånger om hon verkligen var säker på att hon ville det.
Ning skrev in sig på samma skola där hon tidigare tagit en 2-veckorskurs. Hon sa något om Songkran som jag inte riktigt förstod, så jag brydde mig inte så mycket om det. Senare gick det dock upp för mig att skolan var stängd, och skulle öppna igen efter Songkran. Hade jag vetat det då, hade jag givetvis inte låtit henne anmäla sig till kursen så tidigt utan sagt att hon fått vänta tills dom öppnade igen.
Och mycket riktigt… Under Songkran-veckan dök Ning upp hemma hos oss. Hon sa att hon var tvungen att åka upp till Isaan redan nu för att fixa något med skolan. Jag frågade henne om engelska-kursen som skulle börja veckan efter, och hon sa att hon inte kunde gå.
Bägaren rann över. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Så jag satt bara tyst och stirrade tomt ut i luften. Hon gjorde samma sak igen. Igen och igen och igen och igen.
Ja sa till henne att om det bara var upp till mig så skulle hon nu åka ut. Här och nu! Allt är över! Som hon har slösat, med sina egna pengar, med Rons pengar, och med min tid och energi. Det räcker nu! Och efter att vi precis har haft alla dom där samtalen, och jag frågade om hon verkligen verkligen var säker på att hon ville gå en engelska-kurs, så blir det så här. Och hon verkar inte ens bry sig.
För första gången började Ning gråta.
Vi satt där säkert nån timme. Jag var så trött så visste varken ut eller in. Jag var mest tyst, men tusen tankar gick genom huvudet. Om allt ändå bara hade varit upp till mig, så hade det hela vara så mycket enklare. Men Ron vill ju något annat. Och om hon ändå bara hade gjort något riktigt stort fel, men det har hon inte. Hon har ju heller inte gjort något rätt. Men det hade ju varit enklare om hon hade gjort något riktigt fel.
3,5 månad hade hon nu varit här hos oss. 3,5 månad! Och under dom 3,5 månaderna så har hon lyckats gå en engelska-kurs på 2 veckor. 2 veckor! Och förutom alla pengar som hon har bränt på ”vanliga” saker, så har hon också en deposition till high school här i Pattaya plus två uppsättningar skoluniformer och nu en kurs i engelska som bara… pooff! Borta!
Allt mitt förnuft säger mig att vi borde avsluta henne. Men just nu är jag så trött. Så trött, och orkar inte bry mig.
…Ok, hon får minimum. 1.500 baht i månaden för mat och husrum hos sin moster. 55 baht om dagen för kostnader till och från och i skolan. Och så ett par hundralappar exra i månaden. = 3.000 baht i månaden. That’s it! Jag lovar henne 3.000 baht i månaden fram till ”jul”-lovet i oktober. Då träffas vi igen och ser hur det gått.
Ning har nu åkt upp till Isaan, och jag kan lägga henne på hyllan ett tag. Äntligen har vi nått fram till ett ”avslut” som ska vara i alla fall i 5 månader.
Känner jag mig nöjd? -Knappast.
Är jag stolt över mig själv? -Inte mycket.
För något ”avslut” är det ju egentligen inte. Vi skjuter bara lite på problemet.
Ännu en gång har jag ”räddat” Ning. Ännu en gång har jag lärt henne att hon inte behöver ta ansvar för sina handlingar. Ännu en gång har jag bekräftat for henne att bartjejs-livet funkar. Nings prostitution fortsätter, om än i något andra former…
.
.
Läs mer om Ning:
1. Möt Ning – en annan bartjej
2. Vad händer med Ning?
3. Tillbaka i arbete
4. Projekt Ning bordläggs, del 1
.
Posted in 
Jag känner inte till hela bakgrunden – men släpp taget! Satsa din energi på någon som vill förändra sitt liv. I den thailändska kulturen ingår inte begreppet konsekvenser av sitt handlande utan allt går ut på att inte tappa ansiktet, därav förmågan att ljuga och manipulera och slingra sig. Självklart gäller detta inte alla och många har förmågan att växa som människa, men allt för många blir kvar i den gamla kulturen som fungerade för hundra år sedan, och med dagens utbud blir den förödande.
Nu till nåt helt annat – vilken fantastisk skrivförmåga du har!
.Lelle
Tusen tack! Det värmer.
Hej, Jessica
Har verkar kapitel ett i denna historia vara färdigskriven.
Några funderingar som jag har om Ning
Jag tror man måste tänka på att Ning är tonåring. När jag var 15-16 år gjorde jag liknade saker vad beträffar pengar och missbrukat förtroende mot mina föräldrar.Det tar några
år och inse vad man egentligen gjord e,pengars värde moral
mm.
Undrar finns det någon 20-25 årig thaitjej som ni är bekant med som skulle kunna fungera som förebild till Ning (alltså ingen tjej från baren utan någon med ett ”riktigt” jobb) . Helst någon hon känner att så skulle jag vilja och
kunna bli. Inte för att jag tror att du är en dålig förebild men skall hon se upp till dig kan bli svårt. Olika kulturer ekonomiska förutsättningar ålder osv.
Ett framsteg tycker jag är att hon nu säger att hon vill bli lärare hon har hittat någon mål att sikta på det skall ni ta vara på.
Kan förstå din frustration (vänta bara tills din egna barn
), men all den tid som du investerat i henne kommer att bära frukt någon gång framtiden. Kan tillägga att vissa av mina tonårsfel tog många år att förstå hur fel det var, men då hade någon också visat mig att det var fel. Precis som du gör med Ning nu. Du gör helt rätt. Vem vet, att komma till en skola med jämngamla med mer normala levnadsförhållande kanske kan gör skillnad får vi hoppas.
blir tonåringar
Tonåringar är jobbiga men formbara med det tar tid, gissar att tonåringar som jobbat i beerbar där extra lång tid. Men det vet du om någon redan. Jag tycker inte att du skall släppa ditt engagemang med Ning, om du orkar skall du fortsätta.Vi får hoppas att det blir en solskens-
historia av detta till slut. Min fulla beundran för dig och ditt slit med detta mitt i småbarnsstök.
Ps. Att det finns så unga tjejer som 15 år i beerbars , är det verkligen vanligt. Har varit i Thailand en del och i beerbars men tycker inte jag sett så unga tjejer någon gång. Kanske för jag undviker beerbars där det finns tjejer som ser ut att vara under 25. DS
Mvh
Totte
Hej Totte, och tack för ditt inlägg!
I början av hela projektet så sökte jag just efter en person som skulle kunna fungera som förebild för Ning. En bit in i sökandet la jag dock ner det, eftersom det var uppenbart från Nings sida att hon inte var intresserad. Det är väldigt tråkigt för jag har sprungit på många bra saker och bra personer under resans gång, som jag tror skulle vara så himla mycket bättre för henne. Men men…
Tyvärr ser jag inte Nings önskan om att bli lärare som ett framsteg. Jag tror tyvärr inte att hon ser det som ett mål. Hon har haft flera ”mål” innan detta, men det rinner alltid ut i sanden. För 2 månader sen ville hon arbeta inom kontor.
Trots allt så känner jag ändå (som du också skriver) att allt inte är förgäves. Många saker förstår man inte förrän efteråt. Och någon gång i framtiden så kanske… Jag har dock inte riktigt tid längre att ägna mer just nu på henne. Det finns 19.999 andra tjejer här i Pattaya i samma sits som hon.
Hennes ålder har fler än du reagerat på, och jag har till och med fått det ifrågasatt på ett sätt jag uppfattade som att han ansåg att jag (eller Ning) ljög om hela grejen. Jag tror dock mer att det handlade om önsketänkande eller förnekande från hands sida.
Ning var 15 år när hon började i baren. Baren hon jobbade i visste om detta, och gjorde samma överenskommelse med henne som alla andra under 18 år – hon har sagt till baren att hon är 18, och baren har handlat i ”god tro”.
Enligt Ning själv är det väldigt vanligt med tjejer under 18 i baren.
En bekant här i Pattaya var ute på barrunda tillsammans med en ex-bartjej som pekade ut ett par stycken på typ varje bar som hon visste var under 18.
Att se på åldern är givetvis skitsvårt. Dom ser ju alla ofta väldigt unga ut. Svårt att avgöra med allt smink. Jag har sett foton från baren på ”min” lilla oskyldiga Ning. Inte så liten och oskyldig på dom bilderna.
Igen, tusen tack för ditt inlägg! Det känns alltid bra med människor som engagerar sig och bryr sig.
Jessica
Hej Jessica!
Huuu, så svåra beslut, det är ju en liten otrygg människa vi talar om. Har inga bra förslag men jag hör att du hamnat i samma situation som Annika.
Dröjande svar, svar som skall passa frågeställaren, typiska thaisvar. Att Nings mamma inte lät henne gå i skolan för att det var för dyrt är bullshit.
Skolpengen kan man få hjälp med. Nings mamma vill ha hjälp med försörjningen och det är tamejfan inte klokt. Ning är 16 år och skall INTE arbeta som prostituerad.
Du har gjort helt rätt även fast du inte ser det just nu. Du har sått ett frö och hon kan lita på dig även om det svajar. Hon vet det, jag lovar dig! Din tro på henne är värt mycket mer än vad du kan ana.
Finns det någon möjlighet för dig att åka upp dit – se hur det ser ut, träffa mormor och kanske se på skolan? Bara ett förslag för din egen skull.
Menar inte att du skall behöva ta ett stort ansvar bara se Ning i hennes miljö. Då kanske du kan känna efter om ditt projekt kan fortsätta eller inte.
Strongt är det iallafall. Åk på Annikas loppis i helgen om du vill utbyta erfarenheter, tror att du behöver stöd. Mvh Susanna