In My Shoes

Jag och Micke har tittat på den brittiska dokumentär-serien ”Big Trouble in Thailand” nu under några dagar. Tyvärr inte jättebra. Lite hoppig, och satsar mer på att bygga spänning med en hes Bengt Magnusson-stämma, än att faktiskt visa något. Men trots det, så visar denna dokumentär-serie på något som tyvärr verkar vara genomgående för alla människor som åker på semester – man blir odödlig.

Man behöver inte ens åka särskilt långt. Jag har kommit på mig själv att jag har en förmåga att köra fortare och bryta fler trafikregler när jag befinner mig utanför mina ”hemstäder” Västerås och Örebro än jag gör inom dom. Så fort jag når stats-skylten Västerås, även fastän jag fortfarande befinner mig på samma väg, så lättar jag lite på gasen. Och jag tror inte att jag är ensam. Visst känns det väl lite lättare att göra något ”busigt”, som att prova på lite marijuana när man är bortrest, om så bara i grannbyn. Eller som en vän till mig sa:
-Jag har bara rökt marijuana i Amsterdam. Men där är det ju ofarligt!

Varför? Som om allting som inte är hemma, inte riktigt är verkligt…
Och ju längre hemifrån vi kommer, desto mer ”overklig” blir vår tillvaro.

På semestern utsätter vi oss för saker som vi hemma skulle tänka till både en och två gånger innan vi gjorde. I Sverige skulle inte många hoppa in i bilen om det inte fanns säkerhetsbälte. Här i Thailand hoppar vi utan problem upp och sätter oss på flaket på en songtaew, eller blir skjutsade på en motorbike-taxi på tungtrafikerad väg utan hjälm.

Alkoholkonsumtionen ökar rejält, niktotinet liksaså, och skräpmaten tar över näringsintaget. Alla vet att de lever ett ohälsosamt leverne. Men ingen kan ta det seriöst. Det är ju semester! Problemet blir givetvis ett riktigt problem när semestern aldrig tar slut. Många pensionärer som lever utomlands halvårsvis, hamnar oförklarligt (?) på de lokala sjukhusen med levercirros, pankreatit och hypertereos.

Ett annat vanligt förekommande fenomen är inbillningen att man som turist inte lyder under landets lagar. Detta i kombination med att man redan från början är ”odödlig” kan få sig ödesdigra konsekvenser. I ”Big Trouble in Thailand” får vi följa chockade brittiska turister åka dit för narkotikainnehav och försäkringbedgrägeri. Och chocken blir givetvis inte mindre när straffet inte är böter, utan fängelse.

Att ingenting som sker under semestern är verkligt, gör såklart också att vi kan bete oss som totala svin. Vi kan behandla folk hur som helst, för dom är liksom ändå inte på riktigt. De allra flesta (män) besöker inte prostituerade hemma i Europa, och tycker heller inte att prostitution är ett värdigt liv. Men i Thailand gills inte det. Att besöka prostituerade är inte bara ok, det är till och med något man kan skryta om. Och man behöver inte ens tycka synd om tjejerna. För dom är inte prostituerade på riktigt. Inte som de prostituerade hemma i Europa. Dom här tjejerna vill ha sex för pengar.

I ”Big Trouble in Thailand” får vi se två helt vanliga unga killar stå på det ökända Walking Street i Pattaya, glatt och höglutt berätta för tittarna hur underbart landet är.
-Barer! Tjejer! Mer barer! Mer tjejer! Jag är ganska säker på att samma killar inte skulle vilja ställa sig på den kända prostitutions-gatan hemma i England och upprepa samma sak.

Semestern är en flykt från verkligheten. Ingenting vi gör är riktigt på riktigt. Inga människor vi möter är riktigt på riktigt. Vi kan supa hur mycket som helst. Ingenting kan hända. Vi kan bete oss hur som helst. Ingen kan bli sårad. Vi står över lagen. Vi står över verkligheten. Vi står över allt. Vi är kungar. Vi har semester. Vi är odödliga!

.

Synd bara att alla runt oss inte har semester.
Vi befinner oss alltid i någons verklighet.

.

2 Responses to “Semester = odödlig”