In My Shoes

(En liten inledning till mitt nästkommande blogginlägg…)

Visst finns det svenskar som lever överklassliv i Thailand. Det ska inte stickas under stolen med. Många svenskar (och andra västerlänningar) är hitskickade av sina företag. Det är i regel personer som satt på ganska bra poster och ganska bra löner hemma. Och här, ivägskickade till främmande land, med traktamenten och tillägg och allt vad det kan vara, så har dom det knappast sämre ställt. Många har allt betalt av företaget. Allt – hyra, fulla försäkringar, privatskolor för barnen, och ett par flygresor hem varje år… för hela familjen. Och förutom detta alltså en månadslön (=fickpengar) som ligger bra mycket högre än en vanlig svensson skulle våga drömma om. (Men så jobbar dom i regel också bra mycket mer än en vanlig svensson skulle våga drömma om.)

Visst finns det överklass. Och visst finns det riktiga ”Desperate Housewives”-fruar här bland svenskorna i Bangkok, vars största problem är var dom ska ha på sig på sin privata yoga-lektion, och var dom ska äta sin lunch den dagen. Dom finns.

Men dom allra flesta är faktiskt ganska vanliga människor. Men med en stor skillnad. En stor skillnad från hur deras svenska vänner lever i Sverige – Här har dom anställda. Anställda som jobbar i deras hushåll. Kanske till och med anställda som bor hos dom.

Mellan varven dyker det upp nån Facebook-status bland mina Bangkok-vänner, som svider rejält i ögonen på dom svenska ”vännerna”. Och ja… många gånger kanske statusarna kan vara lite onödiga. Man borde ju veta vid det här laget att Sverige-svenskarna inte riktigt uppskattar detta.

Det stora problemet ligger dock i att ”vännerna” inte har en aning om hur det verkligen är att leva här. Har man en maid, så måste man vara en lat överklass-kärring som inte gillar att smutsa ner sina nyputsade naglar. Och har man en nanny så är man till och med så lat att man inte orkar ta hand om sina egna barn.

-Nej i Sverige minsann, där tar vi hand om vår egen skit och våra egna barn, OCH vi jobbar heltid båda två... är ganska vanligt att se bland kommentarerna. Ni har verkligen blivit bortskämda där på andra sidan jorden.

Och visst kan man lätt uppfatta att det är så. Men det är givetvis inte så enkelt.

Det Sverige-svenskarna ofta missar är alla fördelar som finns med att bo i Sverige. Man glömmer bort sin egen barnomsorg. Man glömmer bort mormor och morfar som finns enkelt till hands. Man glömmer bort att hela Sverige är väldigt anpassat för barnfamiljer. Man antar bara att Thailands-svenskarna har allt detta, + en nanny som jobbar heltid.

Om man skulle berätta för thailändare hur vanliga svenska barnfamiljer lever i Sverige, skulle dom nog anse att dom levde värsta överklasslivet. Allt är serverat. Behöver knappt tänka alls.

Här finns inget serverat. Allt får du fixa själv, och allt kostar pengar. Och vi får fixa det på ett språk som vi inte riktigt hanterar.

Att bo i Thailand och ha en nanny är inte lyx. Det är vardag. Om jag hade möjlighet skulle jag alla gånger välja något som mer liknade det svenska systemet. Vilken lyx! Ett vanligt dagis. Kompetent personal. Allt funkar. Tryggt och säkert. Familj och vänner som kan barnvakta om kvällen. Men men… Jag skulle ändå inte välja bort det här. Vi får nöja oss med second best. Vi får anställa en nanny som får ta alla dom där bitarna som våra vänner i Sverige får ”gratis”.

-Ok ok, men ni kan väl städa själva iaf?

Jo då, det kan vi. Om vi inte gör något annat. Det är svårt att förstå… men den normala städningen som görs i Sverige - här får man räkna med det 5-10-dubbla. Sant!

När jag bodde i Sverige så hade jag som rutin att snabbstäda en gång i veckan. Då dammsög jag golvet, och dammade snabbt av ytor med en dammvippa eller torr trasa. En gång i månaden hade jag storstädning. Då var det förutom dammsugning att torka golvet, och förutom att damma av ytor att torka ytor. Ganska normalt tror jag.

I Thailand behöver man faktiskt inte dammsuga. Det hinner nämligen aldrig bli damm. Man behöver däremot torka golven, varannan dag, helst varje. Ett par gånger har jag väntat upp mot en vecka med att torka golvet, och då är vattnet riktigt svart.

Svensk vecko-städning har vi alltså varje dag. Och svensk månads-städning har vi typ varannan dag. (Och svensk års-städning typ en gång i månaden.)

Klart vi kan städa själva! Men vi hinner inte. Inte om vi vill fortsätta leva efter vår svenska standard.

Givetvis finns det många Thailands-svenskar som aldrig rör sin egen disktrasa. Men jag skulle faktiskt tro att det flesta som bor här, trots att dom har maid eller städhjälp, ägnar ungefär lika mycket tid åt hushållsarbete som sina svenska vänner.

(Sen finns det ju en annan aspekt som man inte får glömma. En som jag själv har fått kämpa mycket med att acceptera… Att som thailändare få jobba som maid eller nanny i en västerländsk familj är en fantastisk möjlighet. Det slåss om jobben. Att anställa någon att städa ditt hem, är alltså inte något som enbart ska ses som lathet. Har man möjligheten, så är det faktiskt något som man bör göra. Alltid håller det någon borta från att tigga på gatan, eller att sälja sin kropp till turister. Men det är en helt annan historia…)

Så… lever svenskarna överklassliv i Thailand?
Jo, det är klart att vi gör det. På många sätt har vi det helt fantastiskt bra. Vi har varmt varenda dag. Vi kan äta ute varenda dag (så länge det är thai-mat). Och vi möts ständigt av leende människor som ser upp till oss och tycker vi är vackra. Men när det kommer till barnomsorg och hushåll, så måste jag nog säga att man inte riktigt kan kalla det för ”överklassigt”. Det är bara annorlunda. Annorlunda från i Sverige.

Så nästa gång en Thailands-svensk skriver på sin Facebook-status: -Jobbigt, vår nanny är sjuk!  Tänk till en gång. Det är faktiskt inte mycket annorlunda än om en Sverige-svensk skulle skriva: -Jobbigt, alla fröknar är sjuka och dagis är stängt!

 .

Molly med kompisen Iris och deras nannys,
i vårt gamla hus i Pattaya.

.

5 Responses to “Svenskarna som lever överklassliv i Thailand..?..”