In My Shoes

Det är väl tur att man inte kan bestämma när saker och ting ska ske i livet. Som när man ska gå och förälska sig, eller när man ska bryta benet, eller när man ska bli gravid, eller när man ska få en prostituerad thai-flicka på halsen. För det finns väl ändå aldrig något rätt tillfälle.

Uppdateringarna runt Ning har varit lite skrala. På grund av att allt annat såklart händer samtidigt. Men det är väl så det ska vara. Så allt står helt rätt till!

Jag trodde nog att situationen med Ning skulle vara så mycket enklare. Men… igen så tänkte jag utifrån värsterländska perspektiv. Som jag nämnt i inlägget om Tamar Center, så har situationen tagit sig helt andra vinklingar än vad jag någonsin hade kunnat drömma om.
-Jaa, det är helt andra kulturella saker som ligger bakom situationen här jämfört med i Sverige! Jag vet, jag vet! Men jag förstod ändå inte. Och jag kan väl inte direkt säga att jag förstår ännu.

Och givetvis… precis lika svårt som det är för mig att efter en hel livstid börja tänka i helt nya banor, så är det naturligtvis minst lika svårt för Ning.

Ning ville inte sluta i baren för att hon kom på att det hon gjorde var fel. Hon ville inte sluta för att hon mådde dåligt av vad som skedde runt omkring henne. Hon ville inte sluta för att hon ville göra något ”bättre” av hennes liv. Ning ville sluta av den enkla anledningen att hon inte trivdes på jobbet. Det kan väl låta som anledning nog, men låt mig förtydliga.

Precis som att vissa människor inte vill jobba inom sjukvård, eller vissa inte alls trivs att arbeta instängda på kontor, precis så kände Ning för att jobba i baren. Och det är förståligt. Ning är inte alls den typen av person som passar att jobba i bar, någonstans. Hon är inte särskilt social, inte särskilt framåt, inte alls mycket ”show” över henne. Hon är väldigt lugn, lite blyg, och håller gärna en låg profil. Men så är hon bara 16 år också.

Ning hade sina första (och hittills enda) sexuella upplevelser i baren. Ning har aldrig upplevt sex (och vad hon själv tror är kärlek) på annat sätt, än att västerländska män har betalat henne. Nings problem var förstås att hon var så blyg och oerfaren, och kanske alltså inte alltid uppfyllde männens förväntningar. Det hände att hon fick klagomål. Och det hände aldrig att någon man köpte henne två gånger. Och detta var förstås lite pinsamt… (i denna värld där målet är att skaffa sig så många långtids-”pojkvänner” som möjligt).

Ning ville inte sluta i baren för att hon kände att det hon gjorde var fel. Ning ville sluta för att hon var så usel på sitt jobb!

Japp! Det var den situation jag insåg att vi stod i här för 1,5 vecka sedan. Allt stannade upp. Men väldigt mycket föll också på plats.

Dags att tänka om. Nya saker blev viktiga. Nu är det kärlek som gäller. Sån där riktigt härlig pirrig tonårskärlek. Jag pratar gamla pojkvänner, jag pratar pirr i magen, jag pratar drömmar och fantasier. Ning pratar om killar som köpte ut henne i baren som hon tyckte var snygga. Jag pratar om att viiilja ha sex med någon. Ning pratar om att det inte behöver vara outhärdligt. Det går framåt, men det går sakta.

Och jag som har haft lite dåligt samvete för att hon ofta bara sitter här hemma hos oss, utan så mycket att göra. Nu börjar jag tro att det kanske är riktigt bra. Att bara vara här. I en vanlig familj. Och se oss prata och skratta och pussas och tjafsa.

Jag känner fortfarande att det är en väldigt skör tråd vi balanserar på. Vad som helst kan hända, vilken dag som helst. Just nu är jag Nings bästa långtids-”pojkvän”. Men frågan är vad som händer om någon annan dyker upp.

Men jag har alltid Tamar Center där som ett stöd i bakgrunden. Vi kan aldrig ”rädda” någon. Det enda vi kan göra är att finnas där, och visa ett annat liv. Kanske förstår hon det inte idag, kanske inte imorgon. Men nån gång, kanske om en så där 5-10-20 år, så händer något som kanske får henne att tänka tillbaka på just den här stunden. Vi vet aldrig vilken inverkan vi kommer att ha på människor. Kanske gör vi mer än vi tror…

.

2 Responses to “Vad händer med Ning?”