In My Shoes

Igår fyllde jag 2 månader. Oj vad tiden går. Och oj vad jag har växt. Jag var faktiskt på sjukhuset idag och fick väga och mäta mig, och jag har gått upp 3 kg och växt hela 8 cm.

Att vara 2 månader är riktigt lajbans. Mycket roligare än att vara 1 månad. Nu är jag mycket mer med. Min första vecka i livet hade jag knappt mina ögon öppna. Jag var som en liten blind kattunge, och jag sov nästan hela tiden. Men nu är mina ögon öppna och pigga, och jag har kommit på att det finns en massa kul saker man kan titta på.

Min storasyrra Molly kollar ju en hel del på film, speciellt sån här film med mycket färger och musik. Och det tycker jag också om. I början tittade vi mest på High School Musical, Tingeling och Shrek. Men nu sista veckan kör vi en hel del Baby Einstein. Tydligen var det Mollys favorit förut, när hon var mindre. Och nu eftersom jag har börjat titta på TV, så blir det mycket Baby Einstein igen. Jag tycker att dom är bäst, och Molly tycker det är kul att titta på dom igen.

Att ha en storasyrra är riktigt praktiskt. Framförallt tycker mina föräldrar att det är riktigt praktiskt. Allt är liksom redan klart. Allt är barnanpassat. Det är som om dom hela tiden ligger steget före. Exempelvis så testade dom att sätta mig i Mollys gamla gåstol, trots att det egentligen är på tok för tidigt och dom aldrig skulle komma på tanken att testa om den inte redan hade funnits där. När jag är vaken gillar jag nämligen inte alls att ligga ner. Jag vill vara upprätt. Helst av allt vill jag bli buren framåt så att jag kan se, och det kan tydligen bli ganska tungt för den som bär. Så dom plockade fram den gamla stolen och satte mig i, och det funkar helt suveränt bra. Molly tycker det är bra också, för då kommer vi liksom lite mer i samma höjd, och så kan hon köra runt med mig. När mamma och pappa ska äta kan dom sätta mig i stolen och köra lite fram och tillbaka med foten. Det tycker jag är mysigt. Så mysigt att jag brukar somna.

Igår när mamma skulle laga mat, ville jag dock inte alls sitta i gåstolen. Jag kände mig nog lite ensam. Då plockade mamma fram Mollys matstol och bullade upp med kuddar. Det blev jättebra. Mamma kunde laga mat, och jag kunde sitta precis intill henne.

Att ha en storasyrra är givetvis bra för mer än att hon har en massa grejer. Hon är ju väldigt kul också. Det är liksom lite mer spännande att titta på när hon hoppar runt, än att titta på när mamma sitter i soffan. Molly är också mycket generös med pussar och kramar. Och så är hon duktig på att (försöka) ta hand om mig.

Under mina 2 månader har jag hunnit med en del spännande saker. Jag har bland annat varit på svensk påskmiddag i Bangkok. Och så har jag firat det thailändska nyåret Songkran.

I söndags badade jag i poolen för första gången. Det var lite spännande. Speciellt tyckte grannflickorna att det var väldigt spännande, och dom var med mig hela tiden. Det blev dock bara en kortis, för jag var så trött. Men det blir säkert fler gånger. Bada är nämligen en favorit. Jag ligger alltid en liten stund och plaskar i baljan innan det är dags att sova för natten.

Att sova är också en favorit, även om jag inte sover lika mycket som i början. Efter att mina föräldrar hade sånt krångel med Mollys sömn, så var dom nu med mig lite mer förberedda på det här med sova-biten. Lösningen heter tydligen Anna Wahlgren. Min första vecka sov jag som man ”ska”, på rygg. Men så fort dom började se likheterna med Molly så fick Anna Wahlgren rycka in. Så jag sover i en vagn, på mage, och det buffas och skakas och hela biten. (Och ja, jag har andningslarm!) Vi kör dock inte på Annas hårda rutiner som inte får skjutas på mer än en kvart, och på dagarna brukar jag få sova middag på mammas bröst. Det är ju så mysigt!

.

Jaha, då var man 2 månader då. Tiden springer iväg.
Och jag har gått från en hjälplös liten blind trasdocka,
till en stabil kille med nyfikenhet på livet.
Det blir bara bättre och bättre.

Pussar och kramar från William!

.

3 Responses to “William skriver: Att vara 2 månader”